Vanlig dag liksom.

   Kollat ut genom fönstret ...

   Sett en och annan pippi.

Varit ute med M. på långpromenad.

Och ... - ja, visst ja. Jag fick ju en ny leksak när H. och M. kom hem ikväll.

Jättekul! (Perfekt tajmat också, för min bästa leksak försvann i helgen när vi hade besök ....)

Vi har haft  besök i Vallehuset i helgen.

H:s föräldrar har varit här och jag har fått mycket gos och lek.

Och så har några av H:s och M:s barn och barnbarn hälsat på.

Jag har slickat små barnahänder och pussat barnakinder. De är gulliga de där människovalparna, men man får inte springa omkring hur som helst när de är i närheten, för då dråsar de i backen. Så jag håller mig väldigt lugn när de kommer och vill leka med mig. Det är mysigt när jag får vara med, men jag får ju ingen tid att sova ...

Så det är inte så dumt när det blir lugnt igen i huset. Idag har M och jag varit hemma i lugn och ro och jag har tagit igen mig.  Sovit mycket och gått härlig långpromenad i solen med min M.

M. och jag har varit med min bästekompis J. idag. Först utomhus.

Och ... det snöade.

J. blev alldeles snöklumpig på ben och tassar, men inte jag. På min päls fastnar inte snön alls.

Han fick följa med oss hem och tina lite. M. petade bort små snöklumpar och torkade honom med min handduk. Jag blev lite svartsjuk ...

Här är han - J. Men det känns lite konstigt att han ligger på min matta!

Jag bevakade honom noga från min lilla korg ....              

På förmiddagen var vi skogen jag och min M. Där var det jättemycket snö att pulsa i, men som tur var hade korvträden fullt av mogna korvskivor på grenarna. Jag åt så klart och mumsade. Och så träffade vi på en grannkompis, den lilla tiken T., och hennes skidåkande husse och matte. Jag och T. passade på att busa lite, medan M. och de andra pratade. Sedan fortsatte de i skidspåret och M. och jag pulsade vidare på vår igensnöade stig inne i skogen.

På eftermiddagen gick vi till grillplatsen nere vid dammen och kollade läget.

Isen låg tjock på dammen.  

Jag nosade mig fram längs den väg vi gått häromdagen, när vi grillade ...

Och djupt i snön gjorde jag mina fynd. Kvarglömda korvar och korvbrödsbitar.

När jag ändå var igång med mitt nosande, passade jag på att kolla in vår trädgård också. Gick ner en sväng till växthuset, men där hade korvarna inte alls mognat. Konstigt.

Igår hade M. en massa kompistanter här. Härligt tyckte jag och ville vara knähund till dem alla. Fattar inte varför de tycker att jag är för stor för det.

Iag fick jag följa med när H. och M. och deras gäster skulle grilla korv ute. Vi var vid dammen, där det finns en fin grillplats, som H. grävde fram i drivorna.

Jag hade jättekul och lekte i den djupa snön. Som tur var fanns en liten kille med som kastade pinnar till mig som jag kunde hoppa iväg och hämta. Jättebra.

Och titta vilken fin skylt vi fick av gästerna, att hänga på vår dörr.

Redan igår kväll hörde jag talas om att det skulle komma post till mig idag. Jag har ju vunnit i Sigge Svamphunds tävling nämligen.

Jag tyckte att min M. skulle ringa den där Posten och fråga om  det var riktigt säkert att Sigges post till mig var på väg, men hon tyckte att jag var lite överdrivet angelägen. Så hon sa det där vanliga som de säger när de inte kommer på nåt smartare: Gå och lägg dig!

På eftermiddagen skulle vi i alla fall äntligen gå till brevlådan.

Vi tog sparken. Det kunde ju vara ett stort och tungt paket!

Det här luktar intressant. Är det mitt?

Bäst att jag tar hand om det.

Jaså inte? Min M. ville bära det. Något om att jag inte skulle smaska i mig hela innehållet på en gång.

OK. Jag väntar väl då medan du går in med kuvertet. Hoppas du kommer ut med innehållet snart ... Jag kände på lukten att det var något väldigt delikat.

Ser alldeles utsökt ut. Älgburgare kanske?

Gulp-mums-grumf.

Tack snälla Sigge!

M. tackar också för den fina svampkryddan som du plockat och gjort till henne. Och så har hon lovat mig att jag ska få grisörat lite senare.

Härligt!                 

Det snöar och snöar och snöar. Min matte och jag har varit ute en långis, men hon har inte lust att gå ut med mig så mycket idag, så hon leker med mig inne.  Här kan ni se hur vi har det.

Januari är en tråkig månad, tycker min matte. Särskilt om man inte har nåt vettigt att göra och jämt är trött. (Min M. kan bli så där tjurig emellanåt.) Men ikväll blev hon glad. Gissa varför? Jo, för att jag har vunnit i Sigge Svamphunds tävling. Taramtara ... Vad jag är bra! *Bugar mig artigt och stolt*

Vilken tur hon har min M. att hon har mig.

Och mina fina bloggvänner!!!!!!

Jag måste hålla koll på min M. så att hon inte sticker ...

Idag har hon och H. i alla fall varit hemma med mig hela dagen. Jag har tagit med dem på promenader i snön och så har vi lekt inomhus. Jag visade H. att jag kan hämta hans tofflor och M. hjälper jag med handskarna. Bäst att de ser att jag gör nytta, så att de inte får för sig att åka ifrån mig ...

Men igår åkte de ifrån mig. De skulle på kalas långt härifrån och jag kunde inte följa med. Tack och lov så kom J:s snälla matte och hälsade på mig i min ensamhet. Vi var ute och gick tillsammans två gånger och jag fick också följa med hem till henne och J. en stund. Och så på kvällen somnade jag hemma i min korg.

Gissa om jag blev lycklig sedan när H. och M. kom hem mitt i natten.

Igår kväll var både M. och jag vakna när min H. kom hem sent, efter sångövningar i stan. Eftersom vi bor i Valleland, tar det ju tid för honom att ta sig hem, med buss och bil. Vi hörde i alla fall bilen när han parkerade vid uthuset, och jippi så glad jag blev.

Gå och hämta husse, sa min M. och släppte ut mig i sena natten. Så klart att jag lydde. Full fart till bilen och sedan enleverade jag, med viftande svansföring och dansande steg, min  H. ända fram till Vallehuset. Tjoho vad kul. Fast då såg jag något annat kul: min granntik L. kom ut med sin matte och då kunde jag inte stoppa mig. Det var ju så kul allting. Så jag kutade iväg till henne och sedan busade vi omkring i snödrivorna.

Men så råkade jag blunda med öronen och hörde inte vad H. sa till mig. Jag hade fått syn på något spännande hos en annan granne: talgbollar! Och de hängde lågt. Bara att ta för sig. Jag satte i mig två stycken, med nät och allt. Min M. och H. blev inte glada. Först bjöd M. mig på äcklig senap (hon trodde att jag skulle kräkas av senapen), men sedan insåg hon att vi måste ut och åka bil mitt i natten. Konstigt tyckte jag, men hängde väl med då.

Gissa om jag blev förvånad. Vi hamnade på det där stället där det luktar av katter och hundar. Och när vi kom in skulle jag kliva upp på vågen igen och sedan fick vi gå in i ett sånt där rum, där snälla veterinärer håller till. De fick ju pussar av mig så klart och så serverade de mat till mig. Men, för första gången i världshistorien blev jag lite misstänksam. Där stod de med papper i händerna och en spruta ....

Hmmmm. Det där kände jag igen. Värsta déjà vu-upplevelsen ...

Resten kan ni räkna ut. Där fick jag ligga och kräkas en timme. Fy tusan! Och klockan var halv tre innan vi var hemma igen.

Hur kunde det bli så?

Jag blir alltid så sprallig, så fort min M. nämner min hundkompis namn. Idag ska vi gå ut med J. säger hon, och då far jag som en galning fram och tillbaka mellan fönstren, för att se om han är på väg. Men det är han ju inte. Det är ju vi som går till J:s hus och hämtar honom. Det gjorde vi idag också och så fort vi närmade oss huset hördes J:s glada skall inifrån huset. Han blir lika glad som jag att vi ska ses.

Gissa om vi blev snopna sedan. Vi kom nämligen inte in i hans hus. Nyckeln var borta. Å. så synd det var om J. Han hoppade upp på dörren och försökte öppna den inifrån, men det gick ju inte. Så M. och jag fick ta bilen och köra iväg till J:s husses jobb för att hämta en nyckel. Och så tillbaka igen och ÄNTLIGEN fick vi kompisar träffas.

En timme var vi ute i skogen och på fälten. Vi springer och jagar varandra i skoterspåren. Vi mötte en skidåkare också, men då hade M. kopplat mig och det var ju bra, eftersom jag sprallat upp mig lite väl mycket och det kanske inte alla uppskattar.

På hemvägen gick vi kopplade båda två och M. tyckte att vi gick som fromma lamm. Så klart. Vi var helnöjda både J. och jag, efter alla snögaaloppskutt och språngmarscher.

Å vad glad jag blir när de kommer hem - min H. och min M.

Idag fick jag passa huset åt dem hela eftermiddagen när de var på kalas, men som tur var längtade de så mycket efter mig att de kom hem igen. Och pussade och kramade mig och lekte med mig! Det gillar jag ...

Kul att "bläddra" i bloggen. För exakt ett år sedan kunde man se mig och M. klickerträna i hallen. Man ser ju tydligt att jag klarade att gå fot (på mitt sätt), stanna, backa, ligga, sitta vackert och göra high five. Min M. tänker att vi måste träna lite mer, så att man ser några framsteg ... Jag är ju hela 1 år och 8 månader nu. Borde ju märkas, säger hon, att det har gått ett år sedan den där filmen ....

Jag tycker att det är bra som det är jag.

Så länge jag får vifta på svansen och äta korvsnuttar!

Har du nån korv, M?

Äntligen. Det var längesedan jag och M. gick ut med min kompis J. Idag var det dags. Som tur var hade temperaturen ute blivit aningen mildare, så vi kunde vara ute en hel timme. Vi jagade varandra och galopperade i snön och på stigarna i skogen. Jippi. M. kunde gå på snöskoterstigarna, utan att trampa igenom. Så hon var nöjd att slippa pulsa.

M. har lekt med mig inne också. Riktigt trevligt faktiskt. (Hon har skärpt sig lite min M.) Och på eftermiddagen träffade vi J. och hans matte när de var ute. Då promenerade vi alla fyra, men när mattarna släppte oss lösa för att leka, var vi inte så sugna på det längre. Vi hade ju fått vår dos av varandra. Både J. och jag blev gladare när de kopplade oss igen.

På kvällen nu har M. visat mig att jag ska gå med slakt koppel. Det vet jag ju så klart, men ibland glömmer man ju ... Med ostbitar och klicker minns man igen ;-)