M:

Det blir sent ikväll - med mina nya tider mätt ...

Men jag känner mig nöjd, för att jag börjar förstå hur jag ska göra.

Att min uppgift är att begränsa.

Jag ska rama in och bestämma.

Inte vara för lös i kanterna, utan TYDLIG.

Jepp.

Så ska det bli.

Nu en kort promenad och sedan lyssna på Sommar i P1.

God natt!

Och där låg jag, bland kottarna på stranden, i skuggan, lite längre upp och spanade ner mot vattnet, där Tonåringen badade. Jag skulle också vilja släppa loss, men M. sa att jag inte fick.

Så vad skulle jag göra?

Mer än att knapra på alla tallkottar. 

Matte har ordet:

När Husse vaknar, blir valpen överlycklig. För han har ju inte sett Husse på ett tag. Och Husse leker ju så roligt med valpen. Sedan går Husse till jobbet ...

Jag tänker på hur det här känns för mig.

Och vad det påminner om!

De klassiska könsrollerna där mamman står för tryggheten, tjatet och trösten, medan pappan bjuder på korta stunder av spänning och glädje.

Ärligt talat så hände det väl emellanåt, när jag var ung mamma, att jag kunde tycka synd om mig själv för att jag var kvar hemma i tröttheten med barnen .... medan pappan fick gå iväg till jobbet. Kanske en naturlig tanke när balansen inte alltid fanns. Så mycket roligare det blev sedan, när det gick att varva jobb borta, jobb hemma, nöjen, egentid och relationer.

Det handlar också mycket om vad man gör av sin situation. Och vad man tänker om sin situation. Hur man värderar. För det är ju det som ställer till det - att vi värderar allting. Istället för att bara vara och göra och njuta ...

Jag tänker inte ta på mig någon offerroll och  någon tycka-synd-om-mig-själv-attityd för att jag nu ser mönstret med "Matte snäll och tråkig" och "Husse glad och rolig". Jag kan ju vara precis som jag vill. Och jag kan göra allt jag vill. Det är ju ett stort jobb att uppfostra en hund, men för den skull behöver det ju inte vara bara tungt. Jag tillåter mig att leka med valpen och känna glädje över allt det lätta och roliga som det innebär att han (valpen) kommit in i mitt liv.

En liten reflektion kring vad ens egna tankar kring känslor kan spela för roll. Och kring vad jag lär mig av umgänget med Valle ...

Matte har ordet:

God morgon!

Tredje gången gillt: Valle vaknade halv två, halv fem och sedan halv sex. Jag var ute och lät honom kissa de två första gångerna, men den tredje gången han vaknade, sysselsatte han sig själv med sina leksaker och tuggben. Duktig vovve .... Det är bara det att det låter rätt bra av tassar som slår mot väggen, en valp som piper och smågnäller när han leker och ...

så var det lika bra att gå upp för Matte också.

Nu har vi ätit frukost båda två, varit på promenad och jag har borstat Valles päls och borstat hans tänder. Med hundtandkräm minsann.

Och nu sover min söta hundbebis igen.

Medan jag sitter här och ser i kors av trötthet. 

God morgon, som sagt!