M:

Alla som möter honom smälter.

Sötare valp har de väl aldrig sett.

Och jag är stolt :-)

Duktige Valle har åkt bil, promenerat i koppel på tågstationen och klarat av att gå nerför långa trappor under spåren, för att vinka av den kära Tonåringen vid perrongen. I 35 graders värme ... Tur att vi hade med vattenflaska och vattenskål med oss.

Nu sover han så gott hemma på det svala golvet, efter att jag badat hans tassar, torkat dem och smort in trampdynorna med Försvarets hudsalva. Och borstat pälsen och de små valptänderna.

Lille sötnosen ... (Mattes hjärta bankar)

Snart knoppar Matte in också.

M:

Tur för Valle att han gillar vatten!

Nu är vi medlemmar i Brukshundsklubben!

M. fick post idag. 

Men jag får visst inte börja valpkursen förrän jag blir 4 månader.

M. längtar efter långpromenader, säger hon, men jag ska ju inte tröttas ut ännu. När jag är så här liten ...

Tålamod, min kära M. 

Du får gå ut utan mig, när H. är hemma och passar mig. 

M:

"Hög standard. Va'fan e' hög standard?" 

Kommer ni ihåg Peps låt, där han redan för 35 år sedan ifrågasatte konsumtionshetsen och vad vi tror gör oss lyckliga? (Jädrigt bra låt för övrigt.)

Att fundera över vad som är viktigt i mitt eget liv, är något jag sysslat med mycket under de senaste åren. Att se vad som egentligen är bra och inte bara ser bra ut. 

Igår pratade Raymond Ahlgren om begreppet hög standard, i sitt sommarprogram i P1.  Och han lyckades faktiskt engagera riktigt bra. Han menade att det var och en KAN skapa en sann hög standard i sitt eget liv. Alltså ta hand om det liv man har. Ta hand om sig själv och sina förutsättningar. Vattna sina frön och bruka sin jord ... Trots (eller tack vare?) alla bilder han använde blev han aldrig "löjlig" eller falsk.

Det var övertygande!

Lyssna på hela programmet här. 

Det kan göra skillnad!

M:

Huj-huj, vojne, vojne ...

Jag hade Valle lös, ute i trädgården och Tonåringen skulle leka med honom en stund, medan jag gick in och lagade lunch ...

Men Valle tyckte inte att det skulle lekas sådär fint, med att hämta bollen och komma tillbaka med den (JO! Han kan faktiskt det!!! Inomhus hämtar han en liten tennisboll, preparerad med hundgodis i några hål i bollen. Vi har lekt "Hämta bollen" och "Ta bollen" och "Duktig hund!" i korta pass, flera gånger.), nej ...

... Valle ville nu leka betydligt tuffare: Nu springer jag allt jag orkar, ut och in i rosenhäcken, till grannen och tillbaka hem. Stampa ner M:s grönsaksland, tappa halsbandet, gräva i jorden, rusa i ängen .....

Huj, huj!

Stackars Tonåringen kom in med rosentaggsrivna armar, men utan hund.

Och jag fick gå ut och hämta vilddjuret och bära in honom.

Sedan somnade han pladask på golvet.

Sötnosen ... (?)

M. ville sova i sin egen säng i natt.

Så jag fick ligga ensam på nedervåningen.

Och det gick bra. Jag är ju rätt så trygg i min nya säng.

Hon var i närheten av mig när jag somnade och på natten kom hon ner och gick ut med mig, så att jag fick kissa. Och så pratade hon med mig och klappade mig, så att jag skulle kunna somna om.

Fast en gång sov hon bra tungt däruppe i sin säng och hann inte ner till mig ...så  jag råkade kissa på golvet.

Nästa natt ska hon ställa väckarklockan, sa hon.