M:

All gallring i trädgårdslandet var inte gjord, så jag pasade på att dra upp några palsternackor och morötter, för att ge de andra bättre plats. Såg att rödbetorna bockså börjar bli klara och så räckte det nästan till en lunch! Fyllde på med några blad mangold och bar in härligheten.

Och efter en halvtimmes rask promenad (utan hundvalp) lagade jag till denna lätta och ljuvligt goda primörlunch. Sommaren är skön!

M:

Vi vill ju inte ha en osäker hund, som tror att han ska behöva ta ledningen över oss. Inte heller en kuvad hund som är rädd för att vi ska korrigera honom för hårt och ofta.

Natten gick bra. Jag lyckades "natta" Valle vid elvatiden, gå ut med honom och låta honom kissa klockan tre (hade ställt väckarklockan) och klockan halv sex var Husse ute i samma ärende. Vi mötte honom genom at kela lite och bar sedan ut honom på gräset. När han hade kissat berömde vi honom och bar sedan in honom direkt i korgen. Lugnt. Så att han kunde somna om.

Vid halv sju sedan, när jag bestämt för att det skulle få bli morgon, klädde jag mig och gick ner till Valle. Då var han inte lika lugn utan verkade vilja testa mig igen. Som om han ville pröva om han skulle ha ledningen på sitt dumma bitiga sätt. Jag gjorde allt för att utstråla lugn och vänlig bestämdhet. Visade honom lugnt tillrätta. Markerade att han inte skulle bete sig så. Gav honom en leksak som han fick sysselsätta sig med en stund. Sedan fick han mat och bara efter några minuter kom han fram och skällde och morrade och nafsade. Jag talade åter lugnt och bestämt om för honom att det inte gick an att bråka. Så väntade jag en stund (men inte för länge) medan jag gjorde te till mig och så satte jag på kopplet och vi gick ut på morgonpromenaden till brevlådan och en liten bit bort.

Valle bajsade och gick sedan ganska bra ett tag. Men bara efter någon minut la han sig ner i protest, bet i kopplet och nafsade i mina byxor.

Jag fortsatte att vara lugn och trygg ledare och gick med lugna men bestämda steg vidare. Sa ifrån vid nafsandet. Och lyckades se till att den korta promenaden blev genomförd.

Inomhus försökte han sedan igen, genom att hoppa upp i kökssoffan och ta ner några kuddar, som han vet att vi alltid säger nej till. Åter sa jag nej och åter gav jag honom ett alternativ: leksak att bita i.

Så verkade han äntligen finna sig i att jag var en stark ledare idag och la sig tillrätta vid mina fötter, där han nu sover.

Och jag har tagit en första kopp te.

God morgon!

M:

Det går bra. Och så går det mindre bra.

Om vartannat. Med att kommunicera med valpen.

Valle vill ha sin vilja igenom och skäller om sista ordet, när vi säger nej.

Vi tar reda på mer och mer. Alla man pratar med har olika tips om hur man ska få hunden att förstå att den inte får göra allt som den vill. Jag tycker att det blir otrevligt om man ska vara med om en maktkamp med sin valp, alltför ofta. Vill hellre hitta en "humanare" hundpsykologi.

Läste på ett ställe att en valp som morrar eller skäller eller biter, kanske tjafsar mycket för att den är för trött. SÅ kan det ju vara! Att vi ofrivilligt "stressar upp" Valle, genom att gå på promenad i koppel. Han kanske skulle må bättre av att vänta med promenadträningen lite till? Och bara kissa och bajsa ute i trädgården ...

Svårt att veta allt i förväg.

Längtar till att få bättre flyt på allt.

Nu behöver Matte sova!!!!

M:

Livet består ju av förändringar.

Livet är föränderligt och ska så vara.

Vissa förändringar märks, men efter ett tag har det mesta återgått till den vanliga lunken.

Andra förändringar gör skillnad.

Verklig skillnad.

Att få barn, att skiljas, att mista en nära vän eller anhörig, att bli långvarigt sjuk, att bilda styvfamilj, att bli upp över öronen förälskad, att flytta långt, att förlora jobbet - det är förändringar som märks och gör skillnad. Det förändrar självbild, inställning, grundton och ibland ger det en möjlighet att utvecklas.

När man kommit en bit i livet, så har man kanske varit med om många sådana stora förändringar. Somligt självvalt annat är bara själva livets innehåll. Vissa förändringar har tagit hårt, urholkat själen, andra har tillfört något stort och vackert.

Nu har jag fått hund. Och det är en sådan genomgripande förändring, för min del. De senaste elva dygnen har jag sovit flera timmar mindre varje natt, än vad jag tidigare brukat, men ändå har energinivån höjts hos mig på något märkligt sätt.

Som om hunden givit mitt liv ett nytt innehåll och mig en ny uppgift.

Och då måste jag ju vakna!

Framtiden finns plötsligt.

Och jag är nyfiken igen.

M:

Stoltare än stolt är jag, när vi tar med oss Valle bland folk. Han går i koppel bra och hälsar så snällt och fint på dem han möter och hoppar inte. Viftar på svansen och slickar och pussar de snälla människor som böjer sig ned och beundrar honom.

SKÖNT! Att vi fått en så fin och snäll hund.

När vi sedan väl förstått hur vi ska få honom att lära sig vad han inte får, så kommer han att bli helt underbar. För han är glad, nyfiken och positiv. Och jag tror också att det är en ovanligt trygg hund.

Ute är det så varmt att jag inte riktigt trivs, men här inne är det en välbevarad svalka. H. och M. vädrade under natten och svalkan stannar kvar när ytterdörren är stängd. Skönt!

M. tycker att det är lite synd att inte kunna vara ute och skulle kanske helst ligga vid havet på klipporna, men hon är anpassningsbar som tur är.

Idag har jag busat som vanligt.

Käkat gran (fast det gjorde inget, sa M.), grävt upp en rabatt, bitit och rasat ... Men M. och H. börjar väl sakta fatta att de måste ge mig regler och säga till mig vad jag får och inte får.

Annars varvar jag ju upp mig så lätt.

Hoppas att M. tänker gå ut med mig snart nu, så jag får min kvällspromenad innan jag ska somna i korgen.

God kväll i värmen!

M:

Nu känns det bättre!

Jag ringde Uppfödarna - de som tog emot Valle och hans syskon till denna världen - och frågade vad jag skulle ta mig till med Valles bitfasoner.

Och så fick jag tips om hur jag skulle göra för att markera vem som bestämmer och vad NEJ betyder.

Jag får mopsa upp mig, ha lite råg i ryggen och stå på mig, helt enkelt. Ett nej är ett nej och inget bitande tillåts. Bestämd och tydlig. Ta i nackskinnet och tala allvar med jycken.

Och så alltid kärleksfull förstås.