M:

Han ligger vid mina fötter och gnyr i drömmen.

Och fiser. (Vad har han stoppat i sig?)

Vi har lekt inne idag. Kurragömma - jag ropar "Valle - Hit!" och han hittar mig och får godis och beröm. "Sitt!" kan han också. Jag försöker få honom att gå över och mellan vedträn utlagda på trägolvet - för att han ska lära sig att lyfta tassar och sätta ned dem på rätt ställe - men han är mest nyfiken på var jag har godiset ...

Kan det var hundgodiset (köpt i djuraffären) som ger upphov till den icke alldeles angenäma lukten? 

M:

Kallt, mörkt, regnigt och blåsigt.

Kan det verkligen komma något gott ur en sådan ogästvänlig augustidag? 

Jag fick lov att gå ut i trädgården och hämta in de två minsta balsaminerna (i de minsta krukorna) för att de inte skulle blåsa omkull. Och gissa vem som följde med in?

Titta noga: 

Magisk, eller hur? 

Jag släppte ut den genom fönstret, efter att jag fotograferat den.

(Ville ju inte att Valle skulle få syn på den och dansa upp på bänkar och bord.)

M:

Som tur är ...

... läser jag mer och mer och mer om hundpsykologi och hundfostran och får mer och mer stöd för att man INTE ska lägga omkull hunden och SÄTTA DEN PÅ PLATS med våldsamt handlag. (Det gör ju ont i själen att försöka sig på sådana lösningar, eller ens tänka tanken.)

VÄNLIGHET och TRYGGT BESTÄMMANDE är bättre.

Positiv förstärkning vid önskvärt beteende

och ignorering vid icke önskvärt beteende.

Jag tänker att min uppgift är ATT HJÄLPA VALLE att förstå hur han bäst passar in hos oss. Det är det jag ska göra. Inte skrämma honom till lydnad eller straffa honom.

Här är ett inlägg på hundpsykologens Charlotte Swansteins blogg: Fidos blogg. Läs och begrunda!

M. var borta en sväng på förmiddagen, så jag och H. fick vara för oss själva några timmar. Det gick ju ganska bra först, men sedan blev jag så bitig att H. stängde dörren mellan oss en kort stund, för att markera.

Olyckligt då att jag just försökte gnälla och tala om att jag behövde ...

(ni vet ...)

När M. sedan kom hem berättade H. att han fått torka upp både det ena och det andra från golvet. Oooops.

M. undrade om det berodde på att det regnat så mycket och att det var därför jag inte gjorde ifrån mig när de varit ute.

Eller om mitt lilla misstag hade och göra med att M. varit borta.

Eller om det bara var en tillfällighet.

Tja. Vad vet jag?

Jag är ingen hundpsykolog.

Och både M. och H. verkar ändå bara tycka att det är sånt som händer.

Skönt att få det gjort i alla fall.

Jabba-dabba-dooohhhhhhh!