M:

Ja, vi har väl lite olika prioriteringar, skulle man kunna säga.

Valle och jag ...

Nyss tog vi en för Valle ny liten runda med en kort sväng upp i ett ängsområde vid skogskanten.

Han travade på glatt och kunde gå med lyft nos nästan hela turen. (Så klart fick han ju nosa där han ville då och då och bajsa och så också.) Inte kunde man ana att han bara är en liten bebishund, som han knatade på.

Framme vid ängen ville jag plocka en bukett vackra blåklockor att ta med hem och sätta i en vas. Det gjorde jag också - plockade buketten. Och så gick vi raskt hemåt utmed grusvägen. Jag sjöng och gnolade.

Men när vi kom förbi brevlådorna och in på vår "gata" kom Valle plötsligt på att han kunde vända nosen rakt ner i marken och tvärstanna. Lägga sig ned och titta på mig med de där hundögonen ... Och sedan hoppade han upp och nafsade ett rejält tag i min bukett.

Så kvar blev bara en liten sorglig historia att sätta i vasen ...

Så var det med den buketten.

Skira blåklockor som är nafsade i kanten - sådana har jag förresten drömt om tidigare. Som en bild av .... ja, det kan man undra över.

(Idag vill man inte äta ute.)

M. serverar mig mitt torrfoder i köket, men tyvärr tar ju maten slut så snabbt. Då brukar jag tugga tag i matskålen och bära iväg med den för att ha något att tugga på i min korg istället. Men M. kommer alltid efter och plockar bort skålen. Hon brukar ge mig en gummileksak eller en repknut eller ett tuggben ...

- Åååå. Hon förstår inte vad som är roligt att tugga på! Jag brukar släpa fram vedträn t ex. Det är rejäla grejer att knapra på. Men M. passar på mig hela tiden. Jag tror att hon har ögon i nacken.

Vi har i alla fall varit ute flera gånger, M. och jag. Hon hoppar i stövlarna och sedan bär det av. Idag ville hon att jag skulle springa på hennes sida, så det gjorde vi, säkert i hundra meter. Fast M. har sagt att man inte ska motionera små valpar för hårt, så tror hon ändå att jag behöver göra av med lite överskottsenergi ibland. Och så får jag massor av beröm när jag kan springa i samma tempo bredvid henne.

Men jag brukar stanna ibland och sätta mig och titta på korna. De är så intressanta att glo på. Tja. Ungefär så har vi det i regnet idag, jag och M.

Nu ska jag sova en stund.

M:

Många snälla grannar har jag.

Som kommer med hundgodis, hundleksaker, vänliga besök ...

Och så har jag fått låna HUNDTIDNINGAR.

Och det är något som jag verkligen uppskattar!

Nu sitter vi med kaffe och choklad och läser om andra valpägare som förfasar sig över att deras älskling inte lär sig lyda, så som de hade trott. Om valpar som blir ENORMT STORA och starka. Om mattar och hussar som inte vet hur de ska tolka hunden och hur de själva ska bli tydliga.

Tacksamt för mig att förstå att det krävs arbete för alla, för att få fungerande relationer. Och att det finns LÖSNINGAR och konkreta TIPS hur man ska göra. I tidningsartiklarna läser jag om valpskolor, träning med valpar, hundpsykologers bedömningar och hjälp.

KUNSKAP är lugnande!!!!!!