M:

Det är lätt att jämföra situationen att skaffa valp, med hur det är att bli småbarnsförälder. Och ändå går det ju egentligen inte att jämföra, eftersom det är två helt skilda saker. (Jag kan ju inte vara med min hundbebis så som jag är med min människobebis. Och inte tvärtom heller.)

Och ändå finns där likheter.

Den nya situationen - ansvaret över en liten förhållandevis hjälplös individ - förändrar MIG.

Det nya "inkräktar" på mitt sätt att leva.

Givetvis TILLFÖR både en valp och en människobebis GLÄDJE och andra känslor till den som ska ansvara - matten, mamman, vårdnadhavaren.  

Jag ser likheterna när jag läser denna artikel i DN. Det handlar om att man innan man hamnar i den nya situationen, har förväntningar och bilder av hur man tror att det ska bli. Och så stämmer kanske inte verkligheten med dessa bilder. I artikeln läser jag:

- De ser framför sig hur de ska sitta i skuggan och amma, en liten lunch under parasoll med lilla fällbara barnvagnen intill. Där är det ju en och annan som blir besviken, framför allt om inte amningen funkar. För då blir det ju inte så där enkelt och härligt som man tänkt sig.

Livet blir - om man tar emot det - en UTVECKLING. Jag får hjälp att reflektera och utvecklas.

Just nu, tack vare Valle! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...