Jippi, vad jag fick springa och jaga ikväll.

Och jag slapp springa ensam!

M. och jag mötte nämligen en stor tik och hennes matte,

som bor härintill och äntligen vågade våra mattar släppa oss lösa, så att vi kunde röra oss som vi ville. Vi har ju hälsat på varandra flera gånger och båda har vi varit lekfulla förut, men aldrig fått leka med varandra, som vi ville.

Men ikväll!!!!!

Ojojoj vad vi sprang. Ni skulle ha sett.

Vad roligt det var!

Det vill jag göra MÅNGA gånger igen.

God natt med er alla därute!

Nu måste jag ta igen mig ....

M:

Det var första gången idag, som jag medvetet lämnade Valle ensam i en halvtimme, när han var vaken. För att se hur han skulle klara det. Han hade varit ute och kissat och nosat omkring och sedan varit inne med mig en liten stund, så jag tänkte att det borde gå bra.

 

Jag har tidigare sprungit upp och ner i huset, stannat uppe när han varit ensam nere och bytt rum utan att göra någon sak av det. Likaså gått in och ut genom ytterdörren under dagen. Fixat lite ute i trädgården, varit borta fem och tio minuter, utan att basunera ut att jag gått.

 

Men idag provade jag alltså att klä på mig och säga till Valle, som tassade ut till mig i hallen för att se vad som var på gång: Hejdå nu ska matte gå.

Sedan gick jag och stängde dörren. Så smög jag omkring en stund runt huset och lyssnade utanför fönstren, men inget hördes. Så då kunde jag klippa gräs i en halvtimme. (Ville inte vara borta längre första gången,  ifall han skulle bli orolig ...)

 

När jag kom in mötte han mig som om jag varit borta länge. (Så han hade märkt att det var lite annorlunda än vanligt.) Bra! Inga pölar på golven och inga söndertuggade saker.

 

Tisdag idag, säger M. att det är.

Men jag ska berätta om måndagen:

Igår vägde M. mig på min 15- veckors-dag och jag vägde .... just det: 15 kg.

Dagen till ära klippte M. alla mina klor igen och pälsen som växer mellan mina trampdynor. (Tänk att det blir så lång päls där av alla ställen ...)

Jag låter henne hålla på ....

Hon brukar ju torka mina tassar med en handduk också, när jag kommer in, så jag är rätt van. Och eftersom hon borstar tänderna på mig sedan, blir det ju bra.

Jag älskar det!!!

Hundtandkrämen är jättegod!

Annars var det väl en ganska vanlig dag. M. promenerade med mig på olika vändor. Jag brukar stanna och äta så mycket gräs jag orkar där det ligger löst i strängar, på nyklippta gräsmattor och så gillar jag att nosa och slicka på grusvägen. (M. läste någonstans att det är normalt för hundar att käka gräs, men att det kunde vara tecken på något problem om hunden började käka grus och murbruk och smuts .... Hoppas att det inte gäller för valpar, för jag gillar att smaka och tugga på alllt!!!!)

Jag träffade en tik som löpte, men jag är ju inte så stor än, så jag visste inte riktigt vad det betydde. Fast det var väldigt kul att lukta på henne både fram och bak. Jag gillar verkligen att hälsa på alla! Det är kul med både vuxna människor, barn, hundar och katter.

Jag berättar mer senare ... nu måste jag ut och kissa!!!! 

M:

Av någon anledning blev H. och jag märkbart tagna, av

att förstå att Valle skulle bli en  S T O R  hund. 

 

Helt ärligt hade vi gjort så som det står i alla hundböcker

att man INTE ska göra - vi köpte valp på impuls!!!!

 

Och vi hade inte tagit reda på något om olika rasers

beteenden, utan lyssnade på sådana argument som

att blandrashundar oftast inte har så starka instinkter

av det ena eller andra - jaktbeteende, apport, vallning

- utan ofta blir friska och trevliga.

 

Och så tittade vi ju på Valles mamma, som är en snäll

och fin hund. Och hon är ju inte så stor.

Här är en bild från i juni, då valparna var 5 veckor.

 

Ett tag undrade vi vad vi givit oss in på. Särskilt när vi träffade människor som sa att vi måste "ta befälet" och "sätta hunden på plats" så att han inte  tog över ledningen .... Och ärligt talat infann sig ett slags rädsla.

 

Men, nu trots att vi förstår att Valle ska bli en ganska stor hund - han är 15  veckor idag och väger 15 kilo - så känns det BARA BRA.

För han är så SNÄLL!

 

När vi är lugna och vänliga, så är han det!

 

Det bitiga är ju bara valpbeteende och det börjar bli bra balans på det. Vi har läst om bithämningsträning och han tar oftast sååå försiktigt nu, när han tuggar på våra händer.

 

Valprusningarna märker jag avtar, om jag mer ger akt på när han behöver leka och när han behöver sova. Och över huvud taget lär vi oss mer och blir bättre som hundägare vartefter. Vi vill bara vara snälla och trygga. Då blir han lugnare. Och jag tror att han kommer att fortsätta så.

 

Men han är ju en blandrasvalp, så det finns inget facit för hur han ska bli. Det ska bli spännande att se vilka drag som kommer att visa sig - om han blir skällig, vill jaga, simma, apportera, söka, valla ... Och om han blir nyfiken, sällskaplig, lekfull även som vuxen. 

 

Vi älskar honom MYCKET och känner att han får bli hur stor han vill!

För han ÄR en fiiiiiiiiiiiin hund. 

(Idag har jag klippt alla klor för tredje gången och klippt håret mellan hans trampdynor. Och det går så bra så :-) Han är jätteduktig!)

 

Igår tyckte M. att det var dags att prova om jag kunde följa med och hälsa på ett litet barnbarn på 2 och 1/2 år.

Jag har ju träffat honom en gång förut, hemma hos oss, när jag var lite mindre, men nu var det första gången vi åkte iväg och hälsade på hos honom. 

Åååå, vad glad jag blev när jag fick hälsa på de snälla människorna. M. och H. sa att jag skulle hälsa försiktigt på lillkillen och det gjorde jag också.

Här har jag fått låna lillkillens rosa boll. Det var väl snällt!
 

Jag och lillkillen kom så småningom väldigt bra överens. Han var jätteglad och skrattade och lånade ut en boll till mig för att han tyckte om mig så mycket. När vi sedan skulle säga hejdå fick jag till och med hundgodis av honom!  

En härlig dag.

Och jag sov gott i bilen på vägen hem. 

Igår fick jag följa med M. i bilen. Hon skulle handla ben till mig på köttaffären. Och ungnötslever som hon ska göra godis till mig av. (M. som inte ens själv äter kött .... ) Så medan hon köade i köttaffären, väntade jag i bilen.

Medan vi tog en liten bensträckare efter att hon handlat, kom H. och mötte oss, efter jobbet. Sedan åkte vi ut för att leka lite. M. och H. har dålig koll på var man får släppa mig lös .... men til sist hittade de en slagen åker, där vallen (?) växte till sig igen.

M. sa att det skulle vara bättre om det fanns ängar, som inte var inhägnade med elstängsel. Men, några sådana hittade vi inte. Så vi lekte Följa John på det här fältet istället. Och jag visade H. att jag kunde gå Zick-zack mellan M:s ben. (Det har vi tränat på hemma.)

Och när vi kom hem och jag fick mitt ben, kunde M. städa hur mycket hon ville, för jag var inte ett dugg intresserad av golvmoppen.

Här är en bild på mig när jag gnager på mitt ben och snart ska gå loss på pinnarna också ....

(Ja, jag vet. Jag har det ganska lyxigt, eller hur?)

M:

Solsken och höstkänsla.

(Märker att jag är väldigt väderberoende.)

Härlig morgon med kort promenad till ljudet av fågelsång och gässens kacklande. Vi slog oss ner intill en vägg och bara lapade sol (jag) och Valle la sig ner på marken och knaprade på en pinne.

 

(Jag ska skaffa riktiga märgben åt honom. Då får han rejält utlopp för alla sina hundinstinkter och dessutom är de ju mycket nyttigare än allt annat han knaprar på.)

 

Nu börjar Valle bli så "duktig" att han kan gå med mig och vi är till varandras nöje mer. Jag slappnar av bättre och kan sätta mig ner och vila när han vill ta det lugnt en stund.

 

Jag kan släppa honom på ängen hemma på tomten också (om det inte kommer barn och annat skoj som lockar) så att han får springa runt och rasa lite. Han kommer som ett skott när jag ropar HIIIT och ger honom beröm och för det mesta en godis. Och om jag inte ropar, så tar han svängar och kommer tillbaka till mig i alla fall. (Och får massor av beröm då också, så klart!)  Det känns jättebra!

 

Jag vill hitta bra ställen en bit hemifrån också, där jag verkligen KAN släppa honom lös, utan risk för att han ska kuta framför en bil ... Vi har besökt några fält en bit ifrån hus och vägar .... men, det skulle vara skönt med en stor inhägnad (utan el) hage ....

 

Allt är glatt och gott idag!

Precis så som jag tänkte mig bilden av att ha en hund ... 

HURRA! 

M:

När jag ändå är igång och pratar hundböcker (jag lånar massor på biblioteket), vill jag nämna denna:

Bli herre över din hund av Victoria Stilwell.

En utförlig bok om hundens sätt att kommunicera, om hur man bäst ska förhålla sig till sin hund, om positiv träning, om vad man gör när det uppstått problem av olika slag.

Jag tycker att jag lär mig en hel del av boken, men eftersom Valle är så liten ännu, kan jag ju inte tillämpa allt som står om större hundar.  (Jag får låna boken fler gånger senare också.) Valpråden försöker jag tillämpa, men det ska bli skönt att få hjälp av en hundinstruktör också, inte bara läsa om hur man gör.

Victoria Stilwell tipsar om att en hund behöver träna grundäggande lydnadsträning tre gånger om dagen, men bara fem-tio minuter per gång. Däremot är det viktigt att kommunicera med hunden hela dagen. Hon har massor av bra tips kring hur hon kommunicerar med sina hundar.

Bland de grundläggande träningstipsen förstår jag att man bör:

• ge signalen bara en gång (så att hunden inte vänjer sig vid att sitta vid fjärde gången man säger SITT)
  
• variera sin egen kroppshållning när man ger signal/kommando. Hunden ska ge respons oavsett om man står, sitter eller kryper ...
• vara tålmodig och acceptera både misslyckanden och framgångar
• börja träna i lugn miljö och veta att träningen sitter, innan man tränar i miljö med störningar
• träna så att det blir ROLIGT och ge mycket beröm i slutet av varje träningstillfälle.
  

Det känns roligt att läsa boken eftersom den är positivt skriven och dessutom stor till formatet och fin med många bilder.

I eftermiddag ska jag hämta hem fler beställda böcker från biblioteket.