M:

Kallt, mörkt, regnigt och blåsigt.

Kan det verkligen komma något gott ur en sådan ogästvänlig augustidag? 

Jag fick lov att gå ut i trädgården och hämta in de två minsta balsaminerna (i de minsta krukorna) för att de inte skulle blåsa omkull. Och gissa vem som följde med in?

Titta noga: 

Magisk, eller hur? 

Jag släppte ut den genom fönstret, efter att jag fotograferat den.

(Ville ju inte att Valle skulle få syn på den och dansa upp på bänkar och bord.)

M:

Som tur är ...

... läser jag mer och mer och mer om hundpsykologi och hundfostran och får mer och mer stöd för att man INTE ska lägga omkull hunden och SÄTTA DEN PÅ PLATS med våldsamt handlag. (Det gör ju ont i själen att försöka sig på sådana lösningar, eller ens tänka tanken.)

VÄNLIGHET och TRYGGT BESTÄMMANDE är bättre.

Positiv förstärkning vid önskvärt beteende

och ignorering vid icke önskvärt beteende.

Jag tänker att min uppgift är ATT HJÄLPA VALLE att förstå hur han bäst passar in hos oss. Det är det jag ska göra. Inte skrämma honom till lydnad eller straffa honom.

Här är ett inlägg på hundpsykologens Charlotte Swansteins blogg: Fidos blogg. Läs och begrunda!

M. var borta en sväng på förmiddagen, så jag och H. fick vara för oss själva några timmar. Det gick ju ganska bra först, men sedan blev jag så bitig att H. stängde dörren mellan oss en kort stund, för att markera.

Olyckligt då att jag just försökte gnälla och tala om att jag behövde ...

(ni vet ...)

När M. sedan kom hem berättade H. att han fått torka upp både det ena och det andra från golvet. Oooops.

M. undrade om det berodde på att det regnat så mycket och att det var därför jag inte gjorde ifrån mig när de varit ute.

Eller om mitt lilla misstag hade och göra med att M. varit borta.

Eller om det bara var en tillfällighet.

Tja. Vad vet jag?

Jag är ingen hundpsykolog.

Och både M. och H. verkar ändå bara tycka att det är sånt som händer.

Skönt att få det gjort i alla fall.

Jabba-dabba-dooohhhhhhh!

M:

Vår trädgård ser ut som ...

... om vi varit bortresta på semester i tre veckor. (Och inte längre så fin spm på bilden nedan.)

Och det beror på att vi inte hunnit eller kunnat rensa ogräs, ansa, klippa ...

Men idag sprang jag ut och skördade några vaxbönor till middagen.

Och så knipsade jag av salviakvistar, äppelmynta och fransk dragon. Jag la sedan ner kvistarna i olika äppelcidervinägerflaskor. (Bara en kvist i varje.) Så får det stå och dra i köksvärmen någon vecka eller två. Sedan åker flaskorna in i kylskåp eller kallskafferi. Och så har vi god vinäger till all vintermat.

M:

Pippi la ju fötterna på kudden.

Här har vi gjort något liknande: flyttat skorna upp på hatthyllan. 

 ... Ba'af'attöhh ...  Ja. Ni fatta' va?!?!

M:

Ibland är jag stoltare än stolt och gladare än glad över min lille Valle.

Han är för det mesta en underbar valp att ta med sig bland folk

- glad och nyfiken och vänlig - och ofta också nöjd och fin hemma ...

utom när han är undersysselsatt ...

eller överstressad ...

eller valpbusig helt enkelt. 

Men nu har vi precis klippt alla klor utan problem och varit ute i regnet på promenad och lekt lite med en ny bitleksak i gummi och allt är nästan bra.

(Om man bortser från ett och annat bus med kuddarna i soffan.)

Nu har H. semester och då kan vi ju åka iväg alla tre med bilen.

På förmiddagen var vi hos veterinären och jag fick min andra vaccinationsspruta - för idag är jag 12 veckor!  Det gick jättebra.

M. lyfte upp mig på ett bord och kliade mig bakom öronen medan veterinären stack en spruta i mig någonstans. Varken jag eller M. märkte var. Och hela tiden pratade M. och H. med mig och veterinären.

Ganska trevligt faktiskt!

Jag passade på att testa vågen också. Den luktade ju så spännande. 12, 2 kg visade den. (Då måste M:s våg vara lite opålitlig.) Veterinären sa att jag såg lagom stor ut och att jag inte var övergödd, men ändå hade bra hull.

Sedan åkte vi till brädgården, där H. skulle handla virke. Han håller ju på att renovera en liten ruffig lekstuga längst ner på vår tomt. Jag har varit och titta vad han håller på med och frågat o jag får hjälpa till, men M. säger att jag inte ska vara där när H. har alla verktygen framme. 

Så numera har M. mig kopplad och går på promenader med mig istället för att jag ska springa lös och nosa på alla spännande saker. 

H. är ute och pysslar nu förresten. Han passar på mellan regnskurarna, medan M. och jag är inomhus och tar det lugnt, efter förmiddagens alla spännande intryck. 

Jag har haft sååå roligt i helgen, med M:s barnbarn.

Och så har jag nosat på en liten tik som jag gillade och en stor hanhund som ingav en del respekt.

M. säger att hon blev förvånad över hur snälla barnbarnet och jag var mot varandra, för det var vi! Jag har inte bitit alls på barnbarnet och hon har inte varit dum med mig heller.

Fast jag råkade hoppa upp på henne en gång så att hon tappade balansen.

Och hon råkade sätta sig nästan på mig en gång.

Men det var inte meningen av någon av oss ...

Förra natten slapp jag förresten bli väckt av M. för att bäras ut och kissa. Hon väntade med att komma ner till mig tills att hon hörde att jag var vaken. Och det var först halv sex. Då vaknade förstås barnbarnet också och så var det morgon på en gång.

M. och H. är lite ovana fortfarande med de tidiga mornarna (de brukade ju sova mycket längre förut), men nu har de i alla fall förstått att de måste lägga sig efter kvällspromenaden klockan halv elva.

Själv sover jag oftast som en prins hela kvällarna och nätterna.

SOV GOTT alla ni därute också!

(Imorgon ska vi förresten till veterinären.

Det får jag berätta mer om senare.)