Det är kul!

Att springa med min kompis.

Vi har våra pass då vi kör race i klövervallen.

Tills vi blir alldeles matta ....

M:

Vi tränar att gå i koppel förbi lastbilar, getter bakom stängsel, bilar, cyklister, barn ... Och hur fint Valle än kan gå utan sådana lockande "störningsmoment", så blir det et inte detsamma med alla dessa tilldragelser framför nosen.

 

Nyss tränade vi att gå tillsammans med Valle i koppel på en ridbana.

Ojojojoj. Inga hästar i närheten, men dofterna!!!!!

 

Det var tålamod som gällde för min del.

Och beröm.

Och godis.

 

Och snart gick det bättre.

På hemvägen satte sig Valle bredvid mig när jag bad honom om det, då en stor lastbil skulle backa och vända. Skönt att det fugerar vid fler och fler tillfällen.

 

Nu har jag lagt ut mat (torrfoder) i ett spår inomhus, ropat "Sök!" och han nosar runt för att inte missa en enda liten torrfoderbit.

 

Duuuuuktig :-)