M:

Ganska skönt ...

att vara ensam.

Ikväll fick jag äta ensam. H. är bortrest några dagar.

Kokt morot, tomatsallad med rödlök och persilja, stekt blandsvamp, en smörgås och ett glas rödvin. Enkelt men lyxigt. 

Och Valle fick torrfoder av bästa märke.

Hon är glad idag, min M.

Vi gick ut med en svampkorg idag. Men först fick jag busa med min vän, den stora tiken L. Sedan kopplade M. mig och hon och jag promenerade tillsammans utmed den trafikerade grusvägen - långt!

Och jag har äntligen lärt henne att om hon bara har korv och köttbullar i fickan, så kan jag gå i koppel som en tävlingshund. Hur långt som helst!

Och när det kommer bilar, tittar jag henne i ögonen ännu mer och gapar som en fågelunge.

Det är ett ganska trevligt sätt att äta lunch på!

Sedan vek vi av en mindre grusväg, som jag aldrig har gått förut. När vi passerat några hus och kaniner och vägen övergått i gräsväg, släppte M. mig lös. Jag fortsatte så klart att gå intill M. då och då, för att få mig en köttbullssmula med jämna mellanrum. 

Gräsvägen blev en stig i högt gräs och när vi gått en lång stund, vek M. av in i den mossiga skogen. Jag följde med. Därinne märkte jag att hon inte längre ville gå så fort, utan hon gick liksom snirkligt och tittade på marken hela tiden, som om hon tappat något. Då kunde jag springa lite och hoppa över grenar och stenar. Jag fick hålla koll på M. så att hon inte gick vilse, men jag hann leka i alla fall.

När hon satte sig ner på en sten fick jag syn på vad hon lagt i sin korg. Inte var det många svampar, men hon såg glad i alla fall. Och jag fick ju korv och köttbullar, så jag var nöjd.

På vägen hem visste jag ju bättre hur vi skulle gå, så då kunde jag springa lite före. Men jag fick hela tiden vända tillbaka och kolla så att M. följde med. Och vid husen med kaninerna mötte vi sedan en fin hund. Då hade M. kopplat mig igen, så jag gick och tittade henne i ögonen så mycket jag orkade. Men jag fick i alla fall hälsa på hunden en stund. Men inte busa. Det behövde jag ju inte heller, för jag hade ju redan busat och gått och lekt och sprungit så mycket.

När vi kom hem lekte vi lite Följa John i trädgården (utan koppel) och den leken är ju buslätt nu, tycker jag. Det är ju bara att följa M. med blicken och sedan gapa. M. som går baklänges i olika krokar och svängar, tycker att jag är så duktig! Ojojojoj ...

Hon är lättroad min M.

M:

Idag är det en alldeles ovanligt löftesrik dag.

Solen gör underverk!