M:

God dag på er!

Vi sov länge imorse.

H. var ute en sväng med Valle tidigt, innan han gick till jobbet, men sedan sov Valle och jag ända till halv tio.

Det blev en stunds klickerträning inne, innan vi tog en härlig "morgonrunda" på en timme, i solskenet. Jag valde min gamla "trekilometersrunda", den som jag brukade traska ensam, när jag inte hade hund och vi tog det lugnt och stannade och lekte lite här och var.

 

Valle är såpass säker att ha med nu, att jag kan släppa honom vissa sträckor och koppla honom andra, beroende på om vi möter bilar eller jordbruksmaskiner. Jag får ha ögonen med mig, så att jag hinner kalla in honom i god tid ...

 

Vackert var det ute. 

Löven låg som guldpengar över den nyharvade jorden på åkern. I gröngräset lekte svarta kattungar. Gässen skränade på himlavalvet.

Och Valle var lycklig över att leva (och för att få beröm & korv).

 

Dagen började bra!

 

Gör jag mig inte bra mot höstlöven?

M. fotograferar och fotograferar mig.

(Jag börjar snart bli en fåfäng linslus.)

Vi tog en lång runda innan solen gick ner. Jag fick springa fritt över fälten och jag tog i så att tungan hängde utanför.

Det är skönt att sträcka ut, innan man ska sova.

M. sprang inte.

Hon gick lugnt hon, och plockade en bukett blommor.

Min lilla M. Som vill att det ska vara fint inne också.

God natt alla hundar & människor!

M:

Vi är begåvade med vänliga grannar.

Och sedan Valle kom hit, blir det fler och fler tillfällen att prata med varandra. Hundar & människor. Lilla tiken T. har pussat Valle och hennes matte och husse har gett mig äpplen och purjolök. Stora tiken L. har sprungit och busat med Valle och hennes matte och jag har språkat en stund.

 

Och solen skiner igen, efter den täta morgondimman.

Igår var M. i klickartagen. Hon höll visst på att sätta rekord tror jag bestämt. Sa nånting om att mina rörelser skulle automatiseras. (?!?)

Jag fick sätta mig och sätta mig och sätta mig så att hon kunde klicka och klicka allt snabbare. Och sedan lägga mig och lägga mig och lägga mig. Ojojoj så många korvsnuttar jag fick som belöning. Det var riktigt roligt! Och så satte jag min tass på musmattan gång på gång. Snabbt gick det undan och klickandet och korven kom lika snabbt. Vi blir ett bra team, M. och jag.

Sent på kvällen åkte M. hemifrån och sedan kom hon hem med H., som varit borta i flera dagar. Äntligen var hela flocken samlad igen! Gissa om jag blev glad. H. och M. skrattade så gott när jag försökte  t a l a  om det för dem. (Jag tyckte att jag lät ganka lika H:s och M:s pratande ...)

Men nu är det M. och jag igen, som vanligt, när H. är på jobbet.Vi var i skogen på förmiddagen och sedan har M. eldat i spisen, så att det blir skönt härinne.

Bra det, för jag gillar att vila i värmen.

M:

Vi vandrade över nyslagna (och skördade) vallåkrar i morse. På ett ställe var vi tvungna att ta oss över ett vattenfyllt dike och jag undrade en stund om Valle skulle gå ner sig ...

Ingen fara. Han skuttade över vattnet lätt och ledigt.

 

När vi närmade oss en inhägnad med kor, var Valle mer fokuserad på mig än korna. Jag behövde inte ens oroa mig att han skulle dra iväg in i kohagen. Han litar på mig (och korvbitarna i min ficka) ;-) Jag kan ha honom lös nästan hela promenadrundan. Jag kallar på honom ibland och han får en korvsnutt när han kommer. Sedan får han skutta igen.

 

En sådan morgon är det gott att leva!

M:

Inte varje dag, känns det lika spännande att träna med Valle.

Ibland blir det lite pannkaka av klickandet ...

(Lika bra att låta bli då.) Idag har vi tränat ite med vänster hand. Inte så engagerat. Jag måste nog lägga upp ett program, tror jag. Ska försöka ordna det när jag får mina böcker om klickerträning och lydnadsträning, som jag beställt. Men idag är jag lite oengagerad, som sagt.

 

Mina axlar är spända och jag märker att jag sällan slappnar av på riktigt. Valle fyller min värld, även om jag nu lärt mig att göra sysslor på sidan om, när han inte får vara med. Som att dammsuga bilen. Eller hugga ved, eller handla.

 

Men läsandet, skrivandet, yogan, meditationen, reflekterandet ...

det är som om jag inte orkar med det. Jag sitter bara vid datorn och surfar lite, läser tidningen, lagar mat, diskar .... 

 

Tur att promenaderna håller igång mig, för det gör de!

Och glädjen av att leka lite med Valle. Pyssla om honom. (Idag har jag duschat och shamponerat honom ren och fin ....)

 

Men, det privata självläkande tänkandet ger jag mig ännu inte tillgång till. Det är som om jag inte KAN ännu.

Som om jag måste skydda mig. 

 

Ett steg i taget.

Allt är bra.

 

Jag sitter i stearinljusens sken framför en öppen eld ochtänker på min längtan efter att skriva. På riktigt. Att våga. Att arbeta med att titta efter.

Min längtan, mitt vemod, min sorg, min drivkraft ...

 

Men en vän till mig sa, att jag har kommit en lång bit på väg, även om jag inte ser det.

Kanske är det så.

 

Tuna Älghund har svarat på en utmaning och här kommer mina svar också.

Jag kan inte räkna, men det gör väl inget?

Fem saker jag har i frysen:

• Märgben, köttbullar och korv. (Sedan är det bara M:s grönsaker och bröd)

Fem saker jag har i garderoben:

Jag har ju inte någon egen garderob, men jag har en hylla som M. brukar hämta grejer från. T ex:

• Ett svart koppel
  
• En reflexväst
• En gummiborste
• En leksakskorg FULL med alla mina leksaker!
  

• Tomma hushållsrullar som M brukar stoppa i godis i och ge mig ibland

Fem saker jag har i badrumsskåpet:

Är inte heller så ofta i badrummet, men på min hylla ligger:

• Bajspåsar
• En klotång
• En liten sax att klippa håret mellan trampdynorna med
• En tandborste
  

• Armens hudsalva för mina mjuka trampdynor

M:

Det går bättre och bättre att gå förbi människor, bilar, mopeder, även om det finns mycket kvar att träna. Idag var det fullt med folk utmed vägen, eftersom det var lördag och fotbollsträning. (Jag har väl kommit en bit på väg med att förstå hur jag ska förhålla mig mot Valle för att han ska förstå vad jag vill.) Jag känner mig så stolt och lycklig över min lille valp!!!

 

Och när vi kom ut i skogen och jag kunde släppa Valle, var det mycket hundskall en bit bort. (Förmodligen börjar jägarna att träna sina jakthundar.) Valle gick i alla fall lös med mig och jag passade på att gömma mig då och då, när han vågade sig iväg en liten bit. Han är väldigt uppmärksam på mig och åt vilket håll jag går. Skönt! :-)

 

En underbar promenad i fantastiskt väder blev det.

Nu sover han i sin korg och jag sitter med fötterna i fotbad.