Ojojoj, vad man ska vara med om mycket plötsligt!

Idag vill min M. och min H. gå på dag-kalas i stan och då fick inte jag följa med! Så då skulle jag ta hand om M:s bonusson i stan istället. 

Jag tänkte ju visa honom allt som jag kunde nosa upp på alla trottoarer och gågator och helst hade jag velat dra in i galleriorna också, men han ville inte alls samma saker som jag. Han skulle leta rätt på sin syster (M:s bonusdotter) och när vi till sist kommit fram till rätt adress, då fick jag knata i massor av trappor innan vi kom fram till hennes dörr.

Jag blev lite trött av alltsammans, så jag la mig ner på golvet där i köket, men då skulle vi plötsligt ut på stan igen! Och den här gången fick jag kliva in i ett jättetrångt rum och stå stilla, medan de tryckte på en knapp på väggen och balansen försvann en lång stund och sedan var vi nere vid ytterporten. Hrrrmmpfff! Såna konstiga rum har vi inte i Vallehuset!

Så försökte jag igen att visa båda två nu, vilka roliga grejer man kan hitta överallt på gatorna och trottoarerna, men de tyckte inte att jag skulle plocka med mig nånting! Inte ens en fimp eller en hamburgerpåse fick jag ta med mig. Och konstigt nog tyckte de inte heller att jag skulle hälsa på dem vi mötte. Och jag lovar, vi mötte MÅNGA!!!!

Jag tyckte faktiskt inte att det var så kul alls med de där promenaderna. Därför var det inget svårt (med lite hjälp förstås) att hoppa upp i buren i bilen igen. Och som tur var åkte vi till det där stället där H. och M. var på kalaset.  När vi väntat en stund kom de äntligen ut och så kunde vi åka hem till Vallehuset igen.

Tack och lov!