Alla inlägg den 14 oktober 2008

Av Valle Vagabond - 14 oktober 2008 12:06

På förmiddagen fick jag med mig min M. på ett riktigt roligt äventyr.

Jag brukar börja promenaderna med att gå på hennes vänstra sida och titta upp mot henne hela tiden. På så vis får jag i mig lite färdkost. Med jämna mellanrum berömmer hon mig och ger mig blodpuddingsbitar. En HÄRLIG start på  promenaden.


När vi kommer till ett lämpligt ställe, brukar jag titta extra noga på henne och sätta mig fint. Då kopplar hon mig lös och säger Var så god så att jag får springa!  (Hon har ju lärt sig att det blir roligast om man släpper mig lös så att jag får springa lite på fälten, även om hon ännu inte fattat tjusningen med att äta hästskiten som ligger utspridd här och där.)


Så sprang vi lite på ett fält och jag kom ihåg att titta till henne då och då, så att hon inte skulle känna sig bortglömd. Då gav hon mig mer blodpudding förstås. Men sedan blev jag förvånad!!!! För plötsligt hade hon dragit sig bort mot kanten av fältet och ville att jag skulle komma. Jag gick dit och då kopplade hon mig och band fast kopplet i ett träd.

Sedan gick hon! 


Jag satt kvar så klart och kände tydligt i luften, att det skulle hända något roligt snart. Mycket riktigt. Hon kom tillbaka och nu fick jag följa min nos. Ojojoj. Det tog inte lång stund förrän jag hittade spåret. Jag blev så upprymd och fick så bråttom .... och SÅÅÅÅÅ!

Jag hittade geparden!!!!

Mitt i fältet låg den.

Tjooooohoooo!


M. blev lika glad som jag och vi hade dragkamp en stund där och hoppade och studsade. Sedan gick vi vidare och jag satte mig lite vackert och såna enkla tricks för att min M. skulle ge mig några till blodpuddingsbitar.


Och på ett ställe som vi bara brukar gå förbi, band hon fast kopplet igen i ett träd. Nu blev jag sugen på att spåra!!! Jag t o m skällde (jag kan inte skälla så högt ännu, men några små skall kom det väl i alla fall) när hon försvann en stund på nytt.


Så kom hon tillbaka och ville att vi skulle gå sakta på vägen med koppel. Ojojoj. Jag ville ju skynda mig. Jag kände ju spåret redan i min nos. Ville bara dit. Och så svängde jag av rakt in i skogsdungen. Över stock och sten. Min M. hann nästan inte med. Och ...... DÄR låg geparden igen!

Mitt på en sten bakom en gran. Hohohoho!

Sådan lycka!!!! Jag visste inte till mig av glädje och stolthet.


Och när vi lekt en stund med geparden, traskade vi hem igen, utmed vanliga vägen. Och M. orkade hela vägen hem.


Bra jobbat min M.!




Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards