Jaha.

Jag hör att min M. börjar oja sig.

Som om det skulle vara så konstigt att jag inte vill samma som hon vill!

Som när hon nu har börjat "träna mig" att vara inne i vardagsrummet(!)

Och jag har lust att tugga på mattan ...

(Och hon tycker att jag inte ska det.)

Och jag snappar opp ett garnnystan ur hennes stickkorg ...

(Och hon tycker att jag inte ska det.)

Och jag släpar fram ett vedträ och börjar tugga på det ....

Och hon låter mig hållas.

Tills att jag börjar tugga på mattan igen ....

Då tar hon mig i halsbandet och leder ut mig i hallen igen.

Och in i buren, där jag får somna.

Är det rättvist? Va?

M:

Alla dagar kan ju inte vara lika bra.

Men ändå är det saker jag inte förstår ...

Som att plötsligt börjar Valle vissa stunder bli "sjövild" efter att i drygt en månad varit så trevlig, glad och tillfreds. Han har ju länge nu varit kelig, pigg, lekfull och lugn i bra balans. Bra att ha att göra med överhuvud taget. Så plötsligt igår och idag får han fnatt. 

 

Får ägna extra uppmärksamhet åt honom och vara extra tydlig. Lugna honom och inte ställa för höga krav, men heller inte ge honom möjligheter att "träna in icke önskvärda beteenden".

Kan det vara tandproblem?  Eller utsöndrar jag någon konstig otydlighet och trötthet? Hoppas att det bara är något tillfälligt och inget allvarligare fel ...