Idag har jag lärt min M. att klicka och ge godis när jag snurrar ett varv. Sedan har jag påmint henne om att hon kan klicka och ge godis när jag backar, ligger, sitter och stannar kvar också.

Och så det gamla vanliga: sitt vackert.

(Det brukar kunna bli en morot för det ibland.)

Och så har jag lärt M. och H. att jag kan vara i vardagsrummet utan att tugga på grejerna där. (Ja, utom vedträna förstås! Såna hittar jag i köket och i vardagsrummet också - härligt ...)

Men jag har fått smaka något nytt också. Torkat grisöra minsann. När jag låg i bilen en stund gav min M. mig ett sådant. Smaskens.

Annars har jag varit ute och rejsat med min kompistik L. en stund. Och gått några långpromenader - en med M. och en med H. 

Tja. Mer spännande än så har det inte varit. Men det räckte bra.

En bra dag, tycker jag.

M:

Milt väder idag, men blåsigt!

Jag har fått plocka potatis i en grannes åker.

Han tar upp den med en potatisupptagare spänd efter häst.

Och sedan går man där i fåran och plockar i den svarta jorden.

En känsla av ursprunglighet ...

 

Valle fick vara ensam hemma under tiden.

Och på eftermiddagen när jag skulle på provtagning fick han följa med och vänta i bilburen.

 

Det är så skönt att han ÄR LUGN när han är ensam.

(Inga tecken på något annat i alla fall.)

Så himla skönt att veta att han får det han behöver när vi är ute och går med honom, leker och tränar, så att han kan vila trygg däremellan.

 

(Den lille busen ... )

 

 

Jag har ju varit "i stan" med min M. och min H. idag.

Men trodde ni att jag fick följa med på 25-årskalaset?

Nej, nej. 

Då fick Valle valp sova i bilen, när M. och H. träffade sina barn och barnbarn och en del andra små och stora tvåbeningar som skulle dricka kaffe och äta äppelkaka och andra godsaker.

Så kan det vara!   O R Ä T T V I S T !

Tack och lov för att min M. och min H. kom ut till mig då och då och följde med mig för att utforska stadens parker. Kan ni förresten se var vi har varit? 

Här nosade jag upp en bra backe som låg under ett skärt slott.

Och här hittade jag en bra bänk där det växte blodpuddingsbitar.

Och när jag kliade mig upptäckte jag att jag hade utsikt mot en stilig kyrka.

M:

Igår kväll hade vi våra vänner på middag.

Och huset var varmt av tända ljus och glädje.

Valle var så nöjd hela kvällen och njöt av att bli klappad

och av att få vara med i myset.

 

Idag har vi varit ute på härlig långpromenad i solen och snart ska vi åka in till stan på födelsedagsfika. Valle ska få följa med, men förmodligen får vi låta honom ligga kvar i bilen när det blir dags för kalaset.

Får se nu hur det ska gå.

 

Återkommer ...

Jag brukar ha för vana att övervaka matlagningen här i huset.

Särskilt när min M. rostar blodpuddingsbitar eller torkar levergodis till mig i ugnen. Idag har blodpuddingen doftat förföriskt från ugnen. 

Jag har märkt att om jag går baklänges, kan jag få M. att klicka och ge mig sånt där gott. Jag har också märkt att det fungerar bra om jag lägger mig och väntar eller sitter stilla och väntar.

Det är bra att hon har lärt sig klicka och ge godis för så många saker som jag gör. Ibland räcker det ju bara med att komma och sätta sig framför henne, när hon ställer sig och tittar på mig.

Hon är bra lättlurad min M!

Jaha.

Jag hör att min M. börjar oja sig.

Som om det skulle vara så konstigt att jag inte vill samma som hon vill!

Som när hon nu har börjat "träna mig" att vara inne i vardagsrummet(!)

Och jag har lust att tugga på mattan ...

(Och hon tycker att jag inte ska det.)

Och jag snappar opp ett garnnystan ur hennes stickkorg ...

(Och hon tycker att jag inte ska det.)

Och jag släpar fram ett vedträ och börjar tugga på det ....

Och hon låter mig hållas.

Tills att jag börjar tugga på mattan igen ....

Då tar hon mig i halsbandet och leder ut mig i hallen igen.

Och in i buren, där jag får somna.

Är det rättvist? Va?

M:

Alla dagar kan ju inte vara lika bra.

Men ändå är det saker jag inte förstår ...

Som att plötsligt börjar Valle vissa stunder bli "sjövild" efter att i drygt en månad varit så trevlig, glad och tillfreds. Han har ju länge nu varit kelig, pigg, lekfull och lugn i bra balans. Bra att ha att göra med överhuvud taget. Så plötsligt igår och idag får han fnatt. 

 

Får ägna extra uppmärksamhet åt honom och vara extra tydlig. Lugna honom och inte ställa för höga krav, men heller inte ge honom möjligheter att "träna in icke önskvärda beteenden".

Kan det vara tandproblem?  Eller utsöndrar jag någon konstig otydlighet och trötthet? Hoppas att det bara är något tillfälligt och inget allvarligare fel ...

M:

Vissa dagar måste jag kliva upp "som vanliga människor" = tidigt. Sådana dagar (som idag) är energin slut redan på seneftermiddagen.

Och så här dags släpar ögonlocken och jag LÄNGTAR till sängen.

Har just gosat in mig i en pläd och bjudit mig själv på en kopp té. Ska snart krypa i säng, men förmodligen ska Valle Valp ut en gång till innan jag får somna ...

Själv har han "legat in sig" nu, på sitt nya täcke.

I skön gammal invand Valle-njutar-stil.