Min M. är mätt.

Hon har käkat färsk ananas till middag.

Med broccoli.

Och chilikryddad bulgur med marinerade musslor och oliver.

Själv fick jag  t o r r f o d e r  ....

Och igår åt min M. mat som doftade av nånting brunt från denna burk:

Muskotkryddat potatismos med mangold.

Ochvalnötter och  kanelkryddade stekta paprikabitar med gul tomat.

Själv fick jag  t o r r f o d e r  då också ....

De där pinnarna som ligger på köksgolvet, lagom placerade för att jag ska kunna leka med dem, tar slut hela tiden. Min M. och min H. stoppar in dem i elden och sedan springer de ut och hämtar nya var och varannan dag.

Och ibland går min M. ut utan mig och är borta en lång stund.

Nu har jag fattat vad hon håller på med.

Idag fick jag nämligen följa med och ligga kopplad och bevaka henne när hon klöv stora klumpiga trädbitar i en maskin.

Då blev det såna där pinnar!

Jag fick inte leka med pinnarna, men som tur var hade min M. den goda smaken att förse mig med ett tuggben. Så jag la mig i solen, intill en stor lövhög, och tuggade på mitt ben. Tills jag somnade med nosen mitt i lövhögen.

Vi var på kurs igår, min M. och jag. Och det var roligt.

I början vill jag ju alltid hälsa på de andra valparna och deras mattar, men min M. visar att jag ska titta på henne och så får jag belöningar. Hela tiden!

Så då så.

Jag har lärt min M. att ge mig belöningar för att jag sitter stilla och tittar på henne, fast hon går baklänges och sedan framlänges en stund. (Inte vidare graciöst eller nånting, men hon är ju inte så van!!! Ja, ja. Jag låter hennes hållas ....)

Hon kan i alla fall det där med KLICK & godis.

Och det är ju huvudsaken!

Idag tittar solen in hos oss i stugan.

Man får passa på att gotta sig i strålarna ...

M:

Vi tränade "Stanna" igår kväll.

Valparna skulle sitta och därpå sitta kvar när vi backade några steg.

Valle Valp som är en äkta klickerhund, satte sig snyggt och när klicket inte kom direkt, prövade han att sitta vackert, lägga sig, stå och lite andra varianter, innan han förstod att han verkligen skulle sitta ...

Och jag backade snabbt som en blixt - ett steg och så KLICK & godis!

Yes, där satt den!

En gång till - ett steg och så KLICK & godis!

Han började fatta. En gång till ... Sitt! och så - två steg bakåt och så KLICK & godis!

Duuuuuuktig Valle!

Snart hade han fattat det nya tricket och jag släppa kopplet och gå flera steg bakåt, vända och gå mot honom, klicka och få honom att sitta kvar och sedan ta emot godiset som jag kom till honom med.

Jippi!

Det är så KUL att lära en klickerhund nya grejer!

Det går så snabbt!!!!

Men sedan ville han springa och bajsa och lite annat.

Man får passa sig för att hålla på och träna för länge åt gången. (Han är ju bara en liten valp ...)

Vi körde lite inkallning också, med en lånad gummileksak som belöning. Det gillade Valle. (Jag ska försöka hitta en sådan leksak åt honom.)

Nästa gång är det avslutning i skogen.

För en stund sedan, när jag var ute med min M. och letade nya korvsnuttar och torrfoderbitar i mitt favoritträd, kom min kompis J. förbi med sin matte. Så då måste jag ju förklara för min M. att jag ville leka med J. en stund på fältet. Det var inget svårt att förklara alls, men jag hade svårt att få M. att springa så fort som jag ville fram till fältet. Hon går ju så  s a k t a !!!!

Sedan släppte de oss i alla fall.

Vi rusade runt många varv, J. och jag, och hade riktigt kul en lång stund. Och mitt på den soliga vägen kom sedan tiken T. Jag blev jätteglad, för hon brukar pussa mig så mycket. Men konstigt nog tyckte J. plötsligt att det var bara han som skulle hälsa på T. och inte jag!!!!

Mycket man ska vara med om må jag säga .... (!?!?!)

Nu ska vi snart på valpkurs, min M. och jag!

Återkommer ....

Hmmmm ....

Vad är det egentligen frågan om?

Det har varit en del kommentarer kring min svans, har jag förstått.

Till och med min egen mamma - Flisan - har låtit hälsa något kryptiskt som jag bara inte kan begripa.

Ska man inte använda sin svans kanske?

I den ena och andra riktningen? Jag brukar i alla fall göra det. Snurra lite, vika, svänga, sträcka, vifta, krulla den lite vackert ....

Jag förstår verkligen inte vad det är som är så uppseendeväckande!

Åtta vuxna, två små barn och så jag - Valle valp!

Så många har vi varit idag i Valle-huset.

Två av M:s barnbarn var här och som tur var matade de mig med torrfoder, många gånger. Först förstod jag inte att jag fick lov att slicka i mig från deras utsträckta händer, för de sa "Vars'go" så tyst och annorlunda mot hur min M. brukar säga. Men hon stod bredvid och visade att jag fick, så då blev jag ju glad!

Och så var jag ju så glad att det kom så många och hälsade på mig! De sprang hit och dit och pratade och glammade och sjöng Jag må han leva för H:s son. Så jag prövade och hoppa lite ibland på de vuxna, men det gillade de inte något vidare tycker jag. Det är visst inte alla som förstår heller att de bara ska vända mig ryggen då, så sätter jag mig snällt. Nej. De började säga: "Inte hoppa" och "Nej" alla möjliga ord som min M. inte brukar säga. Jag blev lite förvirrad,  men när min M. ledde in mig i min bur så fick jag vara i lite lugn och ro i alla fall.

Nu har de åkt hem allihopa och vi har det sådär lugnt och mysigt igen, som vi brukar. Bara vi tre: M. och H. och jag. Så nu kan jag lägga mig lugnt och sova.

God natt!

Ojojoj, vad man ska vara med om mycket plötsligt!

Idag vill min M. och min H. gå på dag-kalas i stan och då fick inte jag följa med! Så då skulle jag ta hand om M:s bonusson i stan istället. 

Jag tänkte ju visa honom allt som jag kunde nosa upp på alla trottoarer och gågator och helst hade jag velat dra in i galleriorna också, men han ville inte alls samma saker som jag. Han skulle leta rätt på sin syster (M:s bonusdotter) och när vi till sist kommit fram till rätt adress, då fick jag knata i massor av trappor innan vi kom fram till hennes dörr.

Jag blev lite trött av alltsammans, så jag la mig ner på golvet där i köket, men då skulle vi plötsligt ut på stan igen! Och den här gången fick jag kliva in i ett jättetrångt rum och stå stilla, medan de tryckte på en knapp på väggen och balansen försvann en lång stund och sedan var vi nere vid ytterporten. Hrrrmmpfff! Såna konstiga rum har vi inte i Vallehuset!

Så försökte jag igen att visa båda två nu, vilka roliga grejer man kan hitta överallt på gatorna och trottoarerna, men de tyckte inte att jag skulle plocka med mig nånting! Inte ens en fimp eller en hamburgerpåse fick jag ta med mig. Och konstigt nog tyckte de inte heller att jag skulle hälsa på dem vi mötte. Och jag lovar, vi mötte MÅNGA!!!!

Jag tyckte faktiskt inte att det var så kul alls med de där promenaderna. Därför var det inget svårt (med lite hjälp förstås) att hoppa upp i buren i bilen igen. Och som tur var åkte vi till det där stället där H. och M. var på kalaset.  När vi väntat en stund kom de äntligen ut och så kunde vi åka hem till Vallehuset igen.

Tack och lov!