M:

Har inte hunnit med riktigt att besöka alla bloggar som jag brukar .... och att svara på alla kommentarer här på bloggen. Men så får det vara ibland. Man kan inte hinna allt.

Idag var Valle och jag ute på långpromenad i solskenet hemma. Och jag kunde släppa honom fri så att han fick sträcka ut igen. (Det gick ju inte alls i stan där vi var på besök i helgen.) Skönt för Valle.

Måste bara berätta vad som hände när en bil kom bakom oss på grusvägen. Jag ropade på Valle (som gick före mig) och han kom så att jag kunde koppla honom. Och bilen närmade sig och stannade alldeles intill oss. Valle satt vid min sida. Så öppnades bildörren och en man sa: "Man blir ja alldeles som tokig efter småbarn och hundar när man är gammal". Så gulligt! Jag lät Valle hälsa på mannen som satt inne i bilen med bältet på. Och sedan åkte han iväg. Valle viftade på svansen och var glad och jag kunde släppa honom igen.

 

Som tur var fungerade två inkallningar till jättebra också. Det behövdes när det för ovanlighetens skull kom en promenerande kvinna som såg lite hundrädd ut och därpå en granne med hund.

Stolt som en tupp blir jag, att han faktiskt kommer när jag ropar.

 

Sedan har vi tränat gå fot och backa och ligg och kryp. 

 

God natt alla hundar och mattar och hussar och andra!