Här är det snöigt fortfarande!

(M. behöver inte tvätta mina tassar alls nu.)

Jag har varit ute så många långa promenader idag att jag faktiskt unnar mig extra mycket sovande. Man måste ju återhämta sig också.

Natti!

M:

Det är en fantastisk (naturlig) julstämning ute! Vitt, vitt, vitt över hustak och fält. Varenda liten gren har ett tjock mjukt snötäcke över sig. Och solen färgar snön gul som kontrast till de blå, långa skuggorna.

 

Valle och jag har varit i skogen idag igen. Det är ren lycka att pulsa i snö med solen strilande mellan höga stammar. Valle kutar i halvcirklar runt mig. Framför mig och sedan tillbaka för att se att jag hänger med. Jag gömmer mig ibland bakom en snötäckt liten gran, eller en stor sten, eller bakom en tjock stam. Men han hittar mig alltid! Och vi blir så glada båda två!

 

På vägen till den väg där jag brukar kunna släppa Valle lös, hade jag idag ett nytt halsband på honom - ett "halvstryp". Det funkade ganska bra. Jag körde med mängder av köttbullsbitar som belöning för att han höll blicken på mig och gick fint vid min sida. Han sprang bra lös också. Kollade att jag hängde med och kom på inkallningarna. 

 

Men efter skogsrundan, på väg hem när jag kopplat honom, kunde jag inte få honom att sluta dra. Jag tvärstannar verkligen om och om igen för att få honom att fatta att det inte lönar sig att dra, men han testar glatt vidare .... Så då satte jag på honom nosgrimman igen. Men efter en stund hade han lyckats ta sönder den, genom att köra nosen ner i snötäckt gräs.

Hoppsan.

Inte bra!

Så då är det alternativet inte med längre.

 

Häpp, häpp!

Jag MÅSTE ha tålamod att STANNA, STANNA, STANNA varje gång han drar. Det är bara det att det är så halt. Och att mina axlar och armar och händer är sköra ....

Nästa promenad får jag sätta på broddar på mina kängor.