Vi har besök här idag. En ovanligt trevlig vän till M. Hon har haft med sig en massa gott att äta både till M. och till mig. Jag fick grisöron att käka, mums mums. Men konstigt nog ville hon inte bjuda mig på schwarzwaldtårtan.

 M. sa att det var för att hundar inte tål choklad och nötter.

Jag förstår bara inte varför jag inte kunde få marängen och grädden.

Vem är det som har knaprat på mattkanten?

- Ja inte är det jag. Jag sover jag, som synes.

Och sträcker på mig i den sköna värmen från vedspisen ....

M:
Det här med att träna hund, är roligt.

Men vissa dagar går det inte lika bra, så då är det bara att backa i kraven. För förmodligen beror det på att jag i min iver, ibland går för fort fram.

 

På träningslistan står nu:

• Sitt, sitt fot, sitt kvar -  stanna, sitt vackert
• Ligg, ligg  kvar - stanna
• Stå, stå kvar - stanna
• Gå med slakt koppel
• Gå fot
  
• Backa
  
• Snurra, snurra två gånger
• Vänta / Var-så-god!
• Vacker tass
  
• High five
• Tass på musmatta
• Nos på post-it-lapp
• Nos på targetpinne
  

 

Och så det senaste som vi börjat träna:

• Kryp
  

 

Valle tycker att det är jätteroligt. Han kan ju alltsammans .... (;-)

Men det finns mycket som jag måste lära mig att forma så att det blir bättre och framförallt så att det säkert sitter. (Där har jag att göra!)

 

Något som jag definitivt inte klurat ut hur det ska sitta säkert, är att få honom att INTE dra och rusa fram med viftande svans så fort det kommer någon människa eller hund.

 

Håhåjaja.

Det är roligt att träna (och fostra) hund.

 

 

Vad det är härligt på landet!

Jag bara älskar alla dofter.

Och alla snälla bönder som  s p r i d e r  dessa ljuvliga ångor.

Men min M. fattar inte alls att jag vill rulla in dofterna i pälsen. Så när vi kommer hem från mina Valle-i-fält-färder, så tvättar hon mig.

Vad ska nu det vara bra för?

M:

Min go'e lille Valle är så himmelens kelig på mornar och kvällar. En riktig njutare som älskar att bli kliad och klappad. Och nu på morgonen när jag kom hem efter en timmes bortovaro, får jag ett så underbart välkomnande. Han är så kelig och glad och nöjd.

 

Nu ska jag alldeles strax ut på långpromenad med Valle-gubben.

Vi har ju länge nu haft fantastiskt bra rutiner med våra turer - två långa per dag och resten korta. På långpromenaderna varierar vi vart vi går och jag har kunnat släppa Valle att gå utan koppel. Vi tränar lite inkallning och leker en hel del emellanåt. Det har gått finfint. Länge. Men ni som brukar läsa här har nog förstått mellan raderna att Valle lagt sig till med "fasoner" den sista tiden. Han har börjat hoppa upp på mig och nafsa i min jackärm, när jag släpper honom. (Som om han blir frustrerad av att bli lös!?!)

 

Ibland har det resulterat i att jag håller fast honom i halsbandet och RÄKNAR (undanhållande av belöning) tills han är lugn igen och då får han beröm och springa lös. Ibland har jag bara vänt honom ryggen och väntat tills han slutat hoppa.Och ibland har jag väntat med att släppa honom lös och haft honom kopplad nästan hela promenaden, tills att jag vet att han verkar lugn och bra och tillfreds.

 

Får se hur det ska bli idag. Jag tror att det kommer att gå jättebra och peppar mig lugn och stark och positiv! ;-)

Idag är jag 25 veckor och väger 24 kg.

(Och onsdag nästa vecka blir jag ett halvt år minsann.)

Ni som inte har gissat hur stor jag kommer att bli som färdigväxt kan väl göra det här intill. Min M. och jag har själva ingen aning . Jag är ju en multiblandis så det finns liksom inget facit. Här är i alla fall de raser som finns i mig, ifall det kan vara till någon ledning: jämthund, rottweiler, dobermann, schäfer, labrador, golden, dalmatiner, bearded collie, newfoundland.

Sedan ska jag berätta att min M. har varit borta i natt och sovit på annat ställe. Först blev jag lite sur, men så berättade H. för mig att M. måste vara farmor också ibland. Och att hennes lille sonson skulle bli storebror och behövde ha farmorkramar hemma, när hans föräldrar var på BB.

Och när M. sedan kom hem till mig i eftermiddag var hon JÄTTEGLAD.

För hon hade just träffat en nyfödd  liten sonson på bara drygt 3 kg.

Vilken liten knatte!

Honom får jag visst inte nosa på alls på ett bra tag. Han måste växa till sig först. Men jag blev i alla fall också JÄTTEGLAD när M. kom hem till mig igen.

(Egentligen var det ju inget riktigt trick det där snurrandet jag berättade om förut. Det var bara min M. som inte kan ta så skarpa foton.)

Idag har jag tagit med mig M. och H. på många utepromenader.

M. har lagt spår åt mig, men jag har ju ganska bråttom ibland, så det går lite rusigt till när jag ska leta efter min gepard och blodpuddingsbitarna .... (Jag hittar den alltid!)

H. säger att jag har en massa hormoner som spritter i mig och så kanske det är.

Vad vet jag?

Jag är ju bara en Valle valp.

De har börjat räkna nu, när jag får för mig att jag ska hoppa upp och nafsa lite på dem. De tar fast i mitt halsband och

R Ä K N A R. Sakta och länge och långsamt .... Hur trist som helst.

Men efter en eller två eller fyra räknanden till tjugo, så har jag glömt bort vad det vad jag höll på med innan och så går vi vidare. Och jag får beröm och blodpuddingbitar om jag går som de vill.

Här går jag med min M.

Det är kul att gå och nosa lite och strosa lite ...

Men bäst av allt är ju när jag får LEKA med geparden och M. och H. Det gillar jag!

Utanför fönstret finns det numera alltid en massa roliga kompisar också. Jag skulle bra gärna vilja leka med dem också, men det går visst inte för sig det.

Nu ska jag sova vidare på min sköna matta i vardagsrummet.

Och H. och M. ska dricka mjölkchoklad och käka clementiner. 

(Fattar inte att de kan gilla sånt. Jag fick härligt torrfoder istället jag.)

M. tränar mycket med mig nu.

Men mest enkla saker som att jag ska gå fot och inte dra.

Och "stanna".

Jag tycker att det skulle vara roligare om jag fick lära mig mer konster.

Vad sägs om det här till exempel: