M:

Solens strålar blir allt starkare och nu har det kommit ett lager kritvit snö som lagt sig på marken igen. Effekten är stor. Ljuset ger kraft!!!

 

Ibland är jag oändligt sorgsen över min tillvaro "på sidan om": hemmatillvaron, med tröttheten och utan jobb och ... utan gemenskap. Det är lätt att göra fel slutsatser - att tänka att man inte duger och att livet inte har någon mening. Men som tur är finns  det ljuspunkter.

 

Valle är en stor ljuspunkt! Och sådana gnistrande vackra vinterdagar som idag, tänker jag att jag (tack vare Valle) har tur som får komma ut på promenader i denna vita, ljusa, fantastiska verklighet - mitt på dagen! Jag är ute och njuter, när andra sitter instängda på sina arbetsplatser och längtar ut till solen.

Det är ju lycka.

Tack för det, Valle!

 

 

 

Tunas matte

16 januari 2009 21:16

Just så är det.

http://tuna08.blogspot.com

 

Anneli

16 januari 2009 22:28

Ja, det gäller att plocka fram smo söt saker i livet... Vad skulle man göra utan de små liven. Jag hoppas att du finner dig ett jobb, och vilken tur at du har bloggen där kan man finna lite gemenskap i alla fall... Det har hjälpt mig... Jag måste verkligen ge beröm över din träning med Valle... Du är så flitig... Han kan ju gå riktigt fint och fort :)... Härlig promenad video.
Trevlig helg! Och med en önskan om att solen skiner på er och att ni får många härliga promenader!
Stärkande Kram Anneli & Timmy skickar blöta stärkande pussisar

http://varan-varld.bloggagratis.se

 

Borzita

17 januari 2009 10:55

Hej! Jag är faktiskt avundsjuk på det liv du lever tillsammans med Valle, där du kan ta långpromenader när du vill, umgås med honom mycket. Själv hör jag till dem som sitter ingstängd åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan och måste anpassa tiden med hundarna efter det.
Min önskan är att vinna på lotteri, såpass mycket så att jag klarar mig resten av livet, då skulle jag köpa ett hus en bit ifrån stan och bo där. Bara jag och hundarna.
Jag köper lotter då och då och hoppas.....

 

malte o snokis me matte

17 januari 2009 13:34

ja ibland puffar livet en i konstiga riktningar, vår matte har eds o har oxå fått varit hemma ensam i perioder o då är det tur att vi finns säger matte, hoppas att du kommer till ro med dig själv som du är, kramis o taxpuss

 

Lena,Moa och Maiko

17 januari 2009 21:57

Ja, hunden lockar fram det bästa hos oss själva - det är jag övertygad om...De struntar fullkomligt i om man är sjuk eller en ganska "halvt misslyckad" konstnär ( som undertecknad ) - de älskar dig helt utan krav.

http://nysvansat.blogspot.com

 

Myrras matte

18 januari 2009 00:01

Ja, det är nog så att det man inte har verkar så väldigt lockande. Lagom kanske är bäst? Man kunde jobba sisådär halvtid för att få den där gemenskapen men samtidigt kunna vara ledig tillräckligt för att orka och hinna med de där långpromenaderna mitt på dagen - att slippa behöva trassla med dagmattar eller hunddagis.

http://hundenmyrra.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ooops. Glömmer av mina obligations ... Har visst inte rapporterat något på bloggen sedan midsommar ... Sorry kompisar!   Här i Valleland är det mycket utomhustillvaro i juli. Jag sitter inte inne med tassarna på tangentbordet särskilt ofta, men l...

Nu var det längesedan jag var härinne på min egen blogg och nosade. Har haft fullt upp med annat. Gäster nämligen! M:s barnbarn från Småland.        De gillar hundar. Och de gillar mig! Jag har fått klappar och midsommarkrans runt halsen och ...

Det händer mycket nu i Valleland. Hit kommer en snickare var och varannan dag och bygger altan och lite annat i trädgården. Jag ligger på min bro och bevakar att det går rätt till och att han jobbar bra! Snyggt ska det ju bli. Och det blir det ocks...

Jag har en favoritplats numera. På bron. Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det ra...

Vanligtvis går vi LÅNGA promenader, M. och jag. Antingen i skogen eller på byavägarna. Nu är det bra om  hon har med sig vattenflaska med skål till mig också, för det är rätt så varmt ...        Och man kan bli törstig efter att ha passerat kor...