Min M. läste hos Åsa att Engla fått märgben.

Och så kom hon plötsligt ihåg att hon också hade märgben i frysen till mig!

Så, efter att hon tinat ett ben en stund i micron (?!?), fick jag också ett märgben att gnaga och knapra på! Mmmmm. Det är verkligen gott! Jag har gnagt i timmar ... M. ropade på mig och bad att få det en liten stund, för att lägga undan det. Hon skulle gå ut, sa hon. Och hon ville visst att jag skulle följa med. Okej då. Jag släppte benet, för jag var ju väldigt kissnödig egentligen.

Och nu har vi varit ute och gått en stund i skymningen och jag har fått lukta och kolla var de andra hundarna rört sig idag. Så nu är jag nöjd med det och tar mitt ben igen och gnager vidare. Gnyende av vällust ....

Hundlycka!