M:

Visst vet jag att hunden speglar hur jag mår. Men förundras ändå över att det kan var sådan skillnad på dagar och andra dagar!

 

Så klart att hunden är en egen individ också, med känslor och egna nedvärvda och förvärvade egenskaper, men mycket av hundens sätt och beteenden, verkar vara reaktioner på hur jag och andra människor runtomkring hunden är. När jag är nöjd, lugn, avspänd och utsövd, så blir hunden tryggare och stabilare.

 

Precis som i alla andra relationer, får man inse sin egen påverkan och sitt ansvar, men också inse att icke önskvärda beteenden hos andra inte på något sätt försvinner för att jag börjar lasta mig som ansvarig för dem. Skuldkänslor ger ingen positiv kraft.

 

Valle är en glad och framåt hund. Oftast väldigt nöjd och vänlig och nyfiken och social. Han älskar att leka och tycker om att kela.

 

Men han har andra egenskaper också, som kan vara svårare att hantera: Han drar när han vill komma framåt till någon eller något han vill ha. Och han hoppar upp på mig och nafsar, när han inte får det han vill.

 

Jag tror att vi med träning kommer att få bukt med det värsta dragandet. Idag lyckades jag hålla hans koncentration att gå fot (med massor av korv givetvis!) fastän han så gärna ville dra och springa fram och hälsa på en äldre kvinna, som kom gående med stavar på vägen framför oss. Jag lyckades också få honom att sätta sig bredvid mig innan han fick tillåtelse att hälsa på henne. Och han fick bara hälsa en liten stund, eftersom jag tror att damen egentligen inte gillar bökiga Valle-hälsningar.

 

Det gick bra. Allt kändes vänligt och avspänt. Men, då satte hans andra knäppbeteende igång: han börjar hoppa på mig och nafsa i mina armar och kläder. (Jag tolkar det som om att det sätter igång när han blir hindrad och inte får det han vill). Men, tack och lov så kunde jag få honom att sluta på några sekunder och han fick massor av beröm.

 

Jag är jätteglad för att det gick så bra!

Och det korta hoppet upp på mig, var den enda lilla incident som inträffade på hela långpromenaden! Jag gick med honom först i koppel en lång väg och sedan lös i skogen. På hemvägen gick han kopplad igen och han har nästan inte dragit alls (jag stannar och väntar när han drar och går inte vidare förrän han tittar på mig).

 

Kanske "träningen" visar resultat ändå. Jag blir alltmer hoppfull och glad. Och Valle var också  NÖJD och glad när han kom in till dagens första mål mat.

 

Tack för denna fina start på dagen!!!