Tack för alla hälsningar.

Hinner bara titta in här kort, säger min M.

För hon har varit borta hela eftermiddagen och kvällen och pratat med sina bokcirkelvänner och nu är hon så trött och måste bums i säng. Jag har varit hemma med H. hela dagen och busat och lekbrottats med honom. (Han vill minsann inte hjälpa mig och blogga inte, så nu får jag passa på några ynka minuter, innan M. stänger av.)

Vill bara säga till alla mina hundkompisar och människovänner att jag blir SÅÅÅ glad för att ni tycker att jag är söt. Det behöver jag höra, så att jag inte bara tror att jag är en ylande tiklukts-manisk "slyngel".

God natt!!!!!

Husse hemma idag. Och nu på eftermiddagen tar vi det lugnt i Vallehuset. M. sitter och läser en roman och H. pysslar med sina papper. Själv har jag fått lördagsgodis: ett vitt tjockt tuggben. Härligt!

Alla tre tog vi en lång tur på förmiddagen. 

M. har lånat ut sin klicker till H. och stoppat korv i hans fickor, så nu fick jag träna med honom också, så att han skulle bli bra på att klicka och ge mig korv.Han tyckte att det var kul, så antagligen skaffar han sig snart en egen.

Sedan var vi i skogen och M. la spår medan H. och jag väntade. Riktigt roligt att få visa H. vad snabb jag är! Snabbe Valle hittar lätt som sn plätt ...

Ha det gott i vinterhelgen!

Lukter intresserar mig MYCKET just nu.

Det luktar tik LÅNG VÄG. Och jag kan bara inte förstå att min M. tycker att vi ska gå förbi godlukten. Jag vill ju stanna här i krokarna och se om tiken kommer fram ...

Men min M. hon pratar med H. om att det kanske skulle vara bäst att knipsa bort mina kulor. Vad hon nu menar med det!?!

Något om att jag inte skulle behöva nosa så mycket och dra så mycket och

kissa så mycket ...

De tänker ju ändå inte låta mig bli pappa till några valpar, säger de.

Tja. Vi får väl se.

Jag tar saken med ro.

De pratar så mycket de där människorna.

M. och jag är ensamma hemma.

Vi passar på att ta en tidig kväll.

Ett sista tugg på märgbenet bara ...

Sedan:

God natt!

Nog kan man väl ändå vänta sig att få lite gehör för sina önskningar?

Jag är ju så nyfiken på hästarna.

KAN jag inte få leka med dem?

Min M. envisas med att ha mig i koppel, när vi går förbi hagen.

Men konstigt nog släpper hon kopplet när jag ska fotograferas vid det här vita huset med svart dörr.

Jag sitter stilla för jag vet att hon så gärna vill att jag ska se ut som en städad och väluppfostrad hund.

Okej, M. EN bild till får du ta.

M:
Vid vilken ålder brukar en hund ha nått sin vuxenvikt?

Någon som vet?

Idag väger Valle 33,5 kg.

Han är 8 månader och 11 dagar. (Tror att han är 36,5 veckor).

Är det dags för en ny gissning här intill i "omröstningen"?

Jag har förstått att M. håller på och bekymrar sig för att jag inte är helt lydnadstränad ännu. Ha!

Hon får lugna sig.

Jag är ju bara 8 1/2 månader och i min allra bästa unghundsperiod ....

Idag när vi skulle ut och gå fick jag en tiklukt i nosen och så klart att jag gjorde allt jag kunde för att försöka komma loss från mattes koppel. Men hon håller emot min M. Och hon är så envis! Hon ger sig inte helt enkelt. Så jag får kapitulera. För hennes skull ...

I alla fall blev promenaden riktigt trevlig till slut, när min lilla tik och hennes matte försvunnit långt framför oss.  M. band fast mig i ett träd och då vet jag att det är SPÅRNING på gång. Hon ber mig att stanna och så går hon sin väg och är borta en stund. Sedan kommer hon plötsligt tillbaka och så är det dags att spåra. Fast jag vill börja på en gång. Men M. vill alltid att vi ska gå åt ett håll först och sedan dyker spåret upp alldeles där vi går.

Gissa om jag har TEMPO i mig när jag spårar! Japp. M. kan knappt hänga med. Men jag hittar ALLTID den lilla röda leksaken och godiset som hon lagt ut inne i skogen. Och så busar vi en stund med leksaken sedan.

Vi gick inne i skogen länge idag och som tur var fick jag springa lös. Bra. Jag hade massor av spring i mig. Och M. gömde sig hela tiden bakom buskar och stora granar. Så klart att jag hittade henne! VARJE GÅNG.

Vi har tränat lite STANNA-träning inne också. M. vill att jag ska ligga kvar i korgen när hon går ut och in genom ytterdörren och pratar för sig själv som om hon hejade på någon som kom. (!!!!)

Jag vet. Hon är lite snurrig i mössan, min lilla M.

Men jag får ha TÅLAMOD med henne.

M:

Visst vet jag att hunden speglar hur jag mår. Men förundras ändå över att det kan var sådan skillnad på dagar och andra dagar!

 

Så klart att hunden är en egen individ också, med känslor och egna nedvärvda och förvärvade egenskaper, men mycket av hundens sätt och beteenden, verkar vara reaktioner på hur jag och andra människor runtomkring hunden är. När jag är nöjd, lugn, avspänd och utsövd, så blir hunden tryggare och stabilare.

 

Precis som i alla andra relationer, får man inse sin egen påverkan och sitt ansvar, men också inse att icke önskvärda beteenden hos andra inte på något sätt försvinner för att jag börjar lasta mig som ansvarig för dem. Skuldkänslor ger ingen positiv kraft.

 

Valle är en glad och framåt hund. Oftast väldigt nöjd och vänlig och nyfiken och social. Han älskar att leka och tycker om att kela.

 

Men han har andra egenskaper också, som kan vara svårare att hantera: Han drar när han vill komma framåt till någon eller något han vill ha. Och han hoppar upp på mig och nafsar, när han inte får det han vill.

 

Jag tror att vi med träning kommer att få bukt med det värsta dragandet. Idag lyckades jag hålla hans koncentration att gå fot (med massor av korv givetvis!) fastän han så gärna ville dra och springa fram och hälsa på en äldre kvinna, som kom gående med stavar på vägen framför oss. Jag lyckades också få honom att sätta sig bredvid mig innan han fick tillåtelse att hälsa på henne. Och han fick bara hälsa en liten stund, eftersom jag tror att damen egentligen inte gillar bökiga Valle-hälsningar.

 

Det gick bra. Allt kändes vänligt och avspänt. Men, då satte hans andra knäppbeteende igång: han börjar hoppa på mig och nafsa i mina armar och kläder. (Jag tolkar det som om att det sätter igång när han blir hindrad och inte får det han vill). Men, tack och lov så kunde jag få honom att sluta på några sekunder och han fick massor av beröm.

 

Jag är jätteglad för att det gick så bra!

Och det korta hoppet upp på mig, var den enda lilla incident som inträffade på hela långpromenaden! Jag gick med honom först i koppel en lång väg och sedan lös i skogen. På hemvägen gick han kopplad igen och han har nästan inte dragit alls (jag stannar och väntar när han drar och går inte vidare förrän han tittar på mig).

 

Kanske "träningen" visar resultat ändå. Jag blir alltmer hoppfull och glad. Och Valle var också  NÖJD och glad när han kom in till dagens första mål mat.

 

Tack för denna fina start på dagen!!!