Alla inlägg under januari 2009

Av Valle Vagabond - 11 januari 2009 14:59

Idag har vi gått ut i skogen - alla tre.

Jag blev jätteglad när M. äntligen släppte mig lös och jag fick rejsa av mig. Jag behövde verkligen springa, eftersom jag inte fått springa alls på lördagen. HÄRLIGT var det! Sedan slapp jag den äckliga nosgrimman också. M. sa att hon inte orkar med den något mer, eftersom jag så tydligt visar att jag hatar den. 

Sedan har det inte hänt så mycket mer, än att de varit gosiga med mig. Jag har ju också själv varit extra mån om att vara lite pussig och kramig.

Inget passa bilen verkar det bli idag heller, så jag tror nog att den här dagen kan bli riktigt bra.

Hoppas att ni andra hundar har en bra söndag också!

Av Valle Vagabond - 10 januari 2009 14:50

M. verkar vara sur på mig eller nåt.

Jag får ju inte göra alls som jag vill ju!


Idag när vi just gått ut, och jag bara hade hoppat på henne lite och bitit henne i jackärmarna och handskarna, så bestämde hon sig för att vi skulle vända och gå hem.

Hallå!!! Ingen promenad?!?


Sedan skulle jag visst passa bilen.

Nästan hela dagen!

För H. och M. var på kalas hos äldsta barnbarnet som blev tre år och då fick inte jag gå med in.

Är det inte orättvist!!!!!!!?


Och när vi var hemma igen och jag föreslog lite kul lek - dragkamp, kramas, jaga varandra - så hade de bara tid en stund, för det skulle komma gäster till Vallehuset på kvällen.


Vilka idéer!

När de redan har mig!!!


Ojojoj.

Vilken lördag!


Till sist blev det i alla fall varmt och lugnt och trevligt i stugan och H. och M. klappade mig och gosade med mig.

Av Valle Vagabond - 9 januari 2009 18:22

M:

Jag sov länge idag och tänkte, när jag äntligen kom ut med Valle, att idag ska jag prova att gå min 6 km-runda med Valle. Jag har inte gått den rundan sedan Valle flyttade in hos oss, eftersom han varit för liten för att gå så långt. Men idag blev det alltså av.

 

Vädret var mildare än igår och solen sken. Jag behövde inga broddar och tänkte att jag skulle prova att ha Valle i vanligt koppel (med hans halvstryphalsband). Långa sträckor gick det utmärkt! Valle stannade och satte sig när det kom en bil eller traktor och jag klickade och berömde med godis. Han gick vid min sida, drog lite - jag stannade - han kom tillbaka till min sida, eller gick strax före mig i slakt koppel. Och jag var nöjd och glad för min duktiga hund.

 

Men, så händer det något. (Som alltid med min buse.) Och Valle börjar hoppa och nafsa mig i handskarna och jackärmarna, eller stannar och vägrar gå vidare .... och jag har all möda i världen att få honom att sluta, att lugna sig. Det är jobbigt för mig med, för det gör ont när han biter och stark är han, så jag får koncentrera mig för att hålla honom, så att han inte blir helt uppvarvad.

 

Jag tror att det är ett gammalt småvalpsbeteende som poppar upp hos honom, när han blir osäker, trött eller inte vet vad han ska göra. Det kan dyka upp när vi ser hästar eller möter någon människa som han inte får hälsa på. Eller när vi går en väg där han inte gått förut. Eller när jag hindrat honom från något han mycket gärna ville (t ex att äta äckliga saker.) 

 

Jag fick sätta mig ner i diket med honom, några gånger, för att försöka lugna honom och vila, så att vi kunde gå vidare igen. Några omgångar bytte jag till nosgrimman, så att han inte skulle dra så förtvivlat, men då uppstår en kamp mellan oss om var hans nos ska befinna sig. - I vanligt läge i luften eller nosandes på marken, tycker jag. Nerkörd i snön för att försöka komma loss från grimman, tycker Valle. (Jag undrar jag hur det ska bli framöver, om han ska vänja sig snart vid nosgrimman, eller om vi får hitta på något annat.)

 

Två och en halv timme tog det att gå rundan och båda två var fullständigt uttröttade när vi kom hem.  Men, vi tog oss runt och jag lät Valle springa fritt på en frusen åker mot slutet av promenaden, för att det inte skulle bli för bedrövligt tråkigt. (Det är jobbigt att gå så långt i koppel för en snart 8 månaders unghund som heter Valle).

 

Ett jobbigt gympapass för kropp och själ.

Och tålamodsprövande!

Månntro om den här typen av träning ska ge resultat ...

PUHHHH!

 

Av Valle Vagabond - 9 januari 2009 18:05

Den här fågeln hittade jag på Timmys hemsida. (TACK!) Det är visst meningen att den ska flyga runt till alla bloggar och hemsidor. Fint tycker min M. (Jag tror att man ska låta bli att fånga duvan. Den vill vara fri. Så alla hundar och andra kan ju ta med sig den så att den kan flyga hos er med.)

Som en symbol för freden, låt den flyga
från min dator...till din dator. Från land...till land
...och till alla länder på vår jord.


Av Valle Vagabond - 8 januari 2009 13:42

Vi var ute en timme i blåsten - M. och jag - innan det hade börjat snöa. Men nu yr flingorna utanför fönstret. Skönt att vara inne.


Jag har jagat min kompis L. ute idag. Våra mattar fick ropa och ropa innan vi bestämde oss för att komma tillbaka till dem. Jo, jag har nämligen märkt att jag kan busa lite mer nu med min matte. Hon blir ju inte precis glad, men jag kan bara inte låta bli att försöka hitta på egna grejer ....


Hon är i alla fall inte långsint min M. Om jag bestämmer mig för att komma till henne och sitta, eller göra något annat som hon tycker är bra, då är hon alldeles vanligt glad igen och låter inget arg alls på rösten. Ja, så är det.


Jag får väl ha överseende med hennes försök att befalla och kalla in mig med sådan där barsk röst. Hon är ju lite enfaldig och tror väl att det ska hjälpa mig att lyda henne.


Min lilla söta matte ...

Av Valle Vagabond - 7 januari 2009 12:42

Idag gick M. och jag en runda på vägarna. Ingenting alls i skogen. Jag fick inte springa lös en enda meter, men det gjorde inget, för jag hade fullt upp med att använda min nos.


Ni kan inte ana hur många kissfläckar och annat spännande som finns att nosa på här i Valleland.


Jag bara kör ner nosen rakt ner i snödrivorna, eller i fotspåren, eller sniffar på träden, eller var som helst. Ojojoj. Här luktar det mycket!


M. var nöjd, för ju längre vi gick, desto glömskare blev jag att jag hade nosgrimman på mig. Den märktes liksom inte, när man hade annat att tänka på - lukterna nämligen! Och alla de som lämnat lukterna efter sig. Konstigt nog mötte vi inte en enda av mina hundkompisar, men just när vi hade bara 25 meter kvar till vår lillväg, då fick jag syn på J. och hans matte. Men de vek av en annan väg. J. har fortfarande ont i höften, så jag får inte leka med honom. Åååååå. Tråkigt!


M. lekte en stund med mig inne sedan. Vi har lite dragkamp och jaga-varandra-lek med min trasa. Japp. Mer finns inte att rapportera nu. Jag går och lägger mig i vardagsrummet (där M och H. har möblerat om lite).  Kakelugnsvärmen är den bästa, tycker jag!


Nospussar på er!


Av Valle Vagabond - 6 januari 2009 15:21

Här, i Valleland, möter man då och då ett travekipage på vanliga grusvägen. Det är många hästägare som passar på att träna sina hästar på att kuta snabbt.


I förmiddags mötte M. och jag vår granne som satt bakom sin häst och kom farande i full fart mot oss. M. tyckte att jag skulle sitta och vänta vid hennes sida medan de for förbi. Det tyckte jag med, men sedan hade jag lust att haka på och springa efter dem, för att se vart de skulle ta vägen. TVÄRSTOPP ... (nästan).


M. var beredd och höll emot i kopplet. Så jag kunde bara komma fyra, fem steg innan jag blev tvungen att stanna. (Tänk att jag är såpass stark ändå, så att jag kan dra matte fast hon håller emot allt vad hon har.)


Sedan satte hon på mig nosgrimman, medan vi gick vi vidare. (Den gillar jag inte.) Inte förrän vi klivit av vägen och var på väg in i skogen, fick jag springa fritt. Därinne i skogen var det skönt. Det blåste inte alls och M. och jag kunde leka kurragömma och gå på snötäckta stigar där ingen annan än hararna gjort spår före oss. Jag såg en hare också och försökte jaga den lite, men sedan kom jag på att jag inte hade någon lust med det mer, så jag sprang tillbaka till M. och tittade till henne så att hon hittade på stigen.


Här är en av mina världsberömda snabba tassar på bild!

Snabbe Valle, det är jag det!

Av Valle Vagabond - 5 januari 2009 18:07

Kallt är det här!

Inte så väldigt inbjudande att ta sig ut på långpromenader ....

Men M. och jag har varit ute och lekt en stund i alla fall, i vintersolen. Springa över snötäckta åkrar är alltid kul! Och köra ner nosen i snön så att man blir alldeles vit!


Sdan har H. och jag varit ute och hälsat på hästarna. Fast jag ville mest hoppa och busa när vi kom nära hästarna. De vill nospussas och andas lugnt på mig, men.... jag är ju inte som dom. Jag är nog egentligen lite skraj kanske ....


Man kan ju göra saker inne också.

M. och jag har tänat. Det är ju kul, särskilt när hon tar fram smarriga köttbullar! Då kan jag krypa och sitta vackert och göra high five och allt möjligt!


Och så har M. dammsugit. Jag har faktiskt vant mig vid att hon gör det då och då. Så nu brukar jag aldrig skälla och jaga den där dammsugararmen längre. Jag tar fram en leksak och roar mig själv medan hon städar. Man kan ju inte hålla på och skutta som en liten valp för en sån sak!

Jag är ju stor unghund nu ju!!!!


SÅ jag skuttar bara när vi leker med min trasa och har dragkamp.




Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24 25
26 27
28
29 30 31
<<< Januari 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards