M:

Hos Åsa fick jag en utmaning som jag antog.

Man skulle gå till 6:e mappen och hämta 6:e bilden och publicera den på bloggen och skriva lite om den. Sedan skulle man utmana 6 personer att göra samma sak.

Här är bilden:

Det är två fina fjordingar, som bor en liten bit bort i Vallebyn. Jag blir alltid så glad när jag ser dem. (Om jag vore lite piggare skulle jag kanske be att få prova att rida, men det är nog inte värt att jag försöker när jag mår som jag mår. Och så har jag ju Valle som jag  måste pyssla med ....)

 

Lustigt nog råkade min sjätte bildmapp vara "Februari -09", så bilden är alldeles nytagen. I söndags var jag med mina barnbarn och tittade på de fina hästarna. Barnbarnen fick mata dem med lite knäckebröd också. Spännande för små treåringar :-)

Jag utmanar ALLA som vill att anta utmaningen och dela med sig av en bild från sin dator, enligt ovan!

M:
Å, vilken mysig hund ni har, sa veterinären. Till och med när han var alldeles groggy efter operationen, ville han hälsa och gosa med veterinärerna. Vi fick komma in så fort han vaknat och allt hade gått bra. Kulorna (som sett bra och fina ut) var bortskurna och såret hopsytt. De tyckte att vi var kloka som gjorde kastreringen nu, innan han befäst en massa beteenden som kan bli jobbiga ... Och dessutom minskar vi riskerna för analsäcksproblem, prostatabekymmer och förhudsinflammationer.

 

Just nu är Vallepojken lite pipig. Jag har gett honom en halv smärtstillande tablett ikväll och han ska fortsätta att få en halv tablett två gånger per dygn i några dagar. Hoppas att det tar bort smärtan. Annars är det väl mest konstigt för honom. Att gå med tratt som en annan fåne.

Lillputten. M:s älskling ...

Ibland blir man utsatt för prövningar ...

Jo, jag har förstått att livet inte bara går på, som på räls ... Det kan ju inte bara vara solsken hela tiden.

Denna dag var mystisk redan från start. Jag fick mat direkt efter tidiga morgonpromenaden, innan H. gick till jobbet. (Jag som brukar vänta med att äta tills efter långpromenaden!) Och sedan, när M. och jag gick på långpromenad, hade hon inte en enda korvsnutt i fickan. Ingen klicker i handen heller ...

Solen SKEN förvisso. Den STRÅLADE. Och vi hade en mysig timme i skogen. Men, sedan fick jag inget godis ens när vi kommit in och torkat tassarna. MYSTISKT!!!! M. samlade ihop sina saker och sedan gick hon ut med min bur till bilen och strax kom hon in igen och hämtade mig. Och sedan åkte vi till H:s jobb och hämtade honom. AHA! Vi ska på långtur, tänkte jag. Kanske hälsa på M:s föräldrar? Nej. Icke.

När jag klev ur bilen, luktade det hund överallt. Vi promenerade på en snöig gata och där hade det gått så många hundar före mig! Jättespännande. Vi gick in i ett hus sedan. Därinne fanns både katter och hundar. Gissa om jag blev till mig när det kom in en löptik!!! Ojojoj.

Det kom en mycket snäll och trevlig kvinna och bad mig och H och M att kliva in i ett annat rum. Där fick jag ett stick i nacken. Och sedan skulle vi ut och promenera igen. Inte mig emot! Det fanns så mycket att nosa på ...

Men, så blev jag lite sömnig och vi gick in igen. Jag blev så trött att jag somnade på mattan i hallen ...

Och när jag vaknade klappade alla snälla människor mig och så satte de på mig en stor plastmojäng! Jag förstod ingenting. Och sedan åkte vi hem.

Så här ser jag ut nu:

Väldigt opraktisk är den där tratten, för man kommer ju inte åt att slicka sig ren och att klia sig! Och svårt är det att klämma sig mellan soffan och bordet också ...

Nä, nu måste jag somna om igen. Jag är VÄLDIGT trött ...