M:

Han kan se ut på många sätt min Valle.

Vacker! Eller hur?

Men också ....

...farlig.

Fast ändå:

SNÄLL.

Eller i bustagen faktiskt alldeles ...

...GALEN!

 

På väg till skogen idag, såg jag något nytt. Två gubbar och ett barn satt på en jättestor kälke med högljudd motor. Jag blev lite skraj först, men M. var lugn, så då lät jag dem passera. Rakt in i skogen åkte de, men när de försvunnit kunde jag koppla loss mig från M. Hon sa att hon trodde att de var på väg ut till något öppet fält och inte in på våra skogsstigar.

Det var skönt att springa i snön och dyka ner här och där för att snusa.

I skogen får jag springa som jag vill och det gör jag! Ibland måste jag förstås leta reda på M. för hon fastnar konstigt nog bakom och under de stora granarna titt som tätt. Det kan ta en stund innan jag hittar var hon fastnat, men hittar henne gör jag alltid!

Det är mitt jobb nämligen.

(Bilden härintill är gammal. Idag är det MYCKET MER snö i skogen. Granarna är alldeles överhängda med tjock snö!)

När vi kommit ur skogen, ska vi ta oss över en stor träningsplan, innan vi är tillbaka på den upplogade vägen.

Träningsplanen är täckt med tjock snö och där brukar jag alltid rejsa.

Det är HÄääääÄÄÄrrRRRRrrrrligt!

M. ropar HIIIIT och jag ger allt jag har.

Tjong fram med nosen på M:s handflata och klick och godis.

Jipppi!

Koppelpromenaden på vägen hem gick utmärkt idag. Jag behövde inte dra M. något alls, utan kunde gå lugnt med henne. Och lugnt har vi det här hemma också idag. Jag vilar vid hennes fötter och passar på att sova så mycket jag kan.

Hoppas att ni andra har det lika bra!!!