M:
Å, vilken mysig hund ni har, sa veterinären. Till och med när han var alldeles groggy efter operationen, ville han hälsa och gosa med veterinärerna. Vi fick komma in så fort han vaknat och allt hade gått bra. Kulorna (som sett bra och fina ut) var bortskurna och såret hopsytt. De tyckte att vi var kloka som gjorde kastreringen nu, innan han befäst en massa beteenden som kan bli jobbiga ... Och dessutom minskar vi riskerna för analsäcksproblem, prostatabekymmer och förhudsinflammationer.

 

Just nu är Vallepojken lite pipig. Jag har gett honom en halv smärtstillande tablett ikväll och han ska fortsätta att få en halv tablett två gånger per dygn i några dagar. Hoppas att det tar bort smärtan. Annars är det väl mest konstigt för honom. Att gå med tratt som en annan fåne.

Lillputten. M:s älskling ...

Ibland blir man utsatt för prövningar ...

Jo, jag har förstått att livet inte bara går på, som på räls ... Det kan ju inte bara vara solsken hela tiden.

Denna dag var mystisk redan från start. Jag fick mat direkt efter tidiga morgonpromenaden, innan H. gick till jobbet. (Jag som brukar vänta med att äta tills efter långpromenaden!) Och sedan, när M. och jag gick på långpromenad, hade hon inte en enda korvsnutt i fickan. Ingen klicker i handen heller ...

Solen SKEN förvisso. Den STRÅLADE. Och vi hade en mysig timme i skogen. Men, sedan fick jag inget godis ens när vi kommit in och torkat tassarna. MYSTISKT!!!! M. samlade ihop sina saker och sedan gick hon ut med min bur till bilen och strax kom hon in igen och hämtade mig. Och sedan åkte vi till H:s jobb och hämtade honom. AHA! Vi ska på långtur, tänkte jag. Kanske hälsa på M:s föräldrar? Nej. Icke.

När jag klev ur bilen, luktade det hund överallt. Vi promenerade på en snöig gata och där hade det gått så många hundar före mig! Jättespännande. Vi gick in i ett hus sedan. Därinne fanns både katter och hundar. Gissa om jag blev till mig när det kom in en löptik!!! Ojojoj.

Det kom en mycket snäll och trevlig kvinna och bad mig och H och M att kliva in i ett annat rum. Där fick jag ett stick i nacken. Och sedan skulle vi ut och promenera igen. Inte mig emot! Det fanns så mycket att nosa på ...

Men, så blev jag lite sömnig och vi gick in igen. Jag blev så trött att jag somnade på mattan i hallen ...

Och när jag vaknade klappade alla snälla människor mig och så satte de på mig en stor plastmojäng! Jag förstod ingenting. Och sedan åkte vi hem.

Så här ser jag ut nu:

Väldigt opraktisk är den där tratten, för man kommer ju inte åt att slicka sig ren och att klia sig! Och svårt är det att klämma sig mellan soffan och bordet också ...

Nä, nu måste jag somna om igen. Jag är VÄLDIGT trött ...

Idag har M. och H. haft besök av tre barnbarn och en sonhustru.

De två största människovalparna matade mig med hundmat då och då, men den minste ville inte alls bry sig om mig. Han sov mycket och när han var vaken fick jag mest ligga på golvet i ett annat rum och ibland i min bur (!).

Men när han blir större ska jag leka med honom!

Denna fina utmärkelse fick jag av Anneli.

Tack!!

Man bugar och nospussar ...

Jag ska nämna 5 saker jag inte kan vara utan i mitt liv.

Här är de: (förutom mat, vatten, sömn och sånt ...)

• M och H
  
• Lek
• Märgben
• Tuggknutar
• Trasan
  

Jag ger vidare den här utmärkelsen till alla som vill ta emot den!