Idag fyller M:s pappa år.

GRATTIS!!!!!!!!

Och jag fyller tio månader.

Så nu börjar man snart kunna räkna sig till de stora grabbarna ...

Undrar jag, om de har tänkt bjuda på något gott ....

Och så snöar det igen!

I sidled.

M. och jag tog vägen bredvid åkrarna, men det var knappt vi såg vad som var väg och vad som inte var väg i snödynerna. Vid T-korset tog vi vänster och jag fick springa fritt.

Tjohoooooooo!

Jag satte iväg åt alla håll jag kunde.

M. skrattade och sa att jag såg ut som en hare med mina långa bakhaseskutt. (Man får ta i när det ligger nysnö över skaren.)

Nästan hemma mötte vi sedan min kompis J. och hans matte. Och ÄNTLIGEN, äntligen fick vi leka tillsammans! Vi kopplade loss oss från våra mattar och tumlade runt runt i snön jättelänge!

Puh ... Måste sova nu ....

Det töar i Valleland.

Men M. propsade på att  ta med sparken på vår förmiddagstur. (Den röda.)

Och jag sprang snällt bredvid en stund.

Men sedan fick vi lämna rödingen på sidan av vägen och gå utan.

För den ville ju inte glida mer.

Kanske slut på sparksäsongen nu.

Det bästa med när M. är borta, är när hon kommer tillbaka.

Idag har hon varit borta igen! (Ett himla spring på M. nuförtiden.)

Hon var på läsecirkel ... men vilken lycka:

Hon kom hem igen!

M. har varit i stan hela dagen, så H. och jag har fått rå om varandra idag som omväxling. Hon kom hem för en stund sedan och snart ska jag ta med henne ut en runda. Men sedan blir det visst bara jag som får passa huset ikväll, eftersom H. och M. är bortbjudna.

Trist och tråkigt, men det får väl gå.

Nospussar till alla hundkompisar och andra.

Efter långpromenaden idag åt jag och sov särskilt gott på mitt täcke. När M. hämtat posten, ville hon titta särskilt noga på ett kuvert. Ur det packade hon upp en massa påsar. Sedan började hon låta sådär glatt på rösten och hämtade fler påsar som hon haft undangömda nånstans ...

Här kollar jag alla påsarna och nosar om det kan vara något till mig ...

M. säger att jag ska sitta och vänta, medan hon sorterar och planerar ...

Till sist får jag lägga mig ned, medan M. fixar och grejar.

Vårsådd hette det visst.

Nu står det en massa lådor på fönsterbrädan i köket.

Men vid den här fönsterbrädan kan jag i alla fall titta ut.

Undrar jag om det kommer några fåglar på besök vid fågelbordet ...

M:

Så var det dags igen.

Jag ville testa om det gick att gå "6-km-rundan" - en promenadrunda på grusvägar och asfaltsvägar på landet - med Valle i koppel. (Jag har för närvarande blivit väldigt restriktiv med att släppa honom lös, eftersom han och jag har haft det lite jobbigt med inkallning den sista tiden.)

 

Sagt och gjort.

Valle var på gott humör innan vi skulle gå, men som vanligt den sista tiden, så vill han markera några gånger att han minsann inte har så bråttom att komma fram till mig och sätta sig, så att jag får sätta på honom kopplet. Det är tålamod och humor som gäller.

(Han kommer ju till sist och får ju både koppel, beröm och korv ....)

 

Vi traskade glatt iväg och jag njöt av att han inte drog i kopplet alls. Han har ju nosgrimman på sig och då är det ju inte skönt för honom att dra.På så vis har han lärt sig att gå i min takt.

Hög svansföring och trippande gång.

Hurra!!!!

 

Vi gick avspänt och tittade oss omkring på katter och hästar utmed vägen. Valle gick in till sidan när det kom bilar och nu är det definitivt slut med koppelryckandet. Hela rundan tog 1 timme och 45 minuter. (När jag går utan hund tar den runt 1 timme). Vi var på gott humör HELA rundan. Båda två. Jipppie!!! Jag tror att det går framåt. Kanske, kanske börjar denna "trotsperiod" ge med sig nu.

 

Så här var samma runda förra gången, för två månader sedan.

Isiga vägar idag.

M. får ha broddarna på och jag får gå sakta.

Så att vi inte drattar omkull.

M. säger att om det ska vara isigt är det ingen vidare vinter. Då kan is och snö lika bra få smälta undan helt och så kan våren få komma.

Men våren har inte kommit än i Valleland. Och det finns inget speciellt att rapportera just nu. Jag har hoppat upp i sofforna ett antal gånger och glott i fönstren, men det händer inte så mycket utanför huset heller. Så jag har fått ett tuggben att gnaga på istället. Det blir bra en stund.