M. glömmer hela tiden kameran hemma, när vi är ute. (Jag tror att hon inte ids fota mig mer. Blir ju bara samma och samma ...) Men idag skulle hon haft den med sig tycker jag, för vi mötte två jättestora hundar som gick i koppel med sin matte. Min M. hade inte upptäckt dom och inte jag heller, så hon släppte mig där hon brukar, på en grusväg utan trafik. Jiiiihaaaa. Precis när jag började mitt frihetsspringande, hörde jag dem skälla. Huuuu.

De hade dykt upp snett bakom oss utan att vi sett dom. Jag vände om för att titta vilka de var, men då skällde de bara ännu mer. Deras stackars matte ramlade omkull och satte sig på rumpan och min matte tyckte så synd om henne och bad om ursäkt för att hon släppt mig lös utan att titta sig om åt sidan och bakåt .... Jag visste inte vad jag skulle tro och gick därför till matte och blev kopplad och så fick vi gå en bit till innan jag kunde slippa kopplet. Men de stora hundarna skällde och levde om bakom mig länge ....