Idag har jag gått med nosen högt upp i vädret. Det blåser i Valleland och min M. undrar vad det är jag vädrar. Som om jag skulle berätta såna hemlisar för henne! Nänä. Det behåller jag för mig själv. Hon vägrar ta av sig kopplet när jag vädrar sådär. (Hon tror att jag ska hitta ett rådjur eller en katt.)

Som tur var ändrade hon sig på hemvägen av vår långpromenad och lät sina armar svänga utmed sidorna utan koppel. Då hade jag slutat vädra i luften och kunde istället strosa omkring och läsa alla "pee-mail" längs vägkanten. Det är skönt att vara fri en stund. Och hon vet ju att jag kommer när hon vill koppla på sig i mitt halsband igen.

Tack för det min lilla M.