Minus arton, minus tjuett, minus nitton ....

Sådär snackar dom varje morgon, min M. och min H. Och så tjafsar dom om vem som ska hämta ved och jag har all sjå i världen med att påminna dom om att leka med mig också ...

Idag har vi trotsat kylan (minus arton) och gått skogspromenad i snölagret. Rådjuren och hararna håller stigarna upptrampade så det går fint att kuta. Men min M. får böja sig för alla snötyngda grenar. Hon gillar solskenet säger hon. Det blir tusan så ljust med all snö som reflekterar strålarna.

Och så klart att vi matar fåglarna också. Dom är alltid HUNGRIGA.

Nu ska jag sova min skönhetssömn igen. (Blir mycket sånt ...)