H. och M. är förkylda. Så ingen av dem orkar med långa promenader idag. Men korta turer blir det i alla fall.

M. tog sparken med sig på förmiddagen, så att jag fick springa bredvid. Ganska bra motion faktiskt. På hemvägen såg vi att det kom ett sällskap på vägen, med hund och barn och spark. Då ville M. att jag skulle ta på mig nosgrimman. Och med den på nosen kan jag ju inte dra. Jag vet att jag ska stanna vid M:s sida medan hon pratar med dem vi möter, fastän jag så GÄRNA vill fram till hunden och barnen och hälsa. Japp. Hårda bud, men jag ska tränas, säger min M. Och så fick det bli. Jag fick ju så klart belöning för att jag klarade av att sitta still.

Nu vilar vi inomhus.

Alla tre.