Jag har en favoritplats numera.

På bron.

Här älskar jag att vara. Här kan jag sova, vila och spana in alla som går förbi Vallehuset. Min M. brukar ha dörren öppen så att hon hör mig inifrån. Som idag, när hon ligger sjuk. Då hör hon hur det rasslar lite i gruset och ett litet svagt gnyende från mig när hundkompisarna och deras mattar och hussar går förbi. Jag skäller nästan aldrig nämligen. Blir bara överförtjust och ivrig ....

M. har varit nere och gosat lite med mig då och då. Och klippt mina klor och borstat mina tänder. Skönt att veta att hon inte glömmer bort mig, fast hon är febrig.

Och väldigt bra att H. kom hem mitt på dagen och tog med sig mig och J. till skogen, medan M. bara sov. Nu måste hon faktiskt kliva upp och gå ut med mig igen, för det dröjer innan H. kommer hem. Ja, nu ska vi ta en liten tur, min sjuka M. och jag. Ha det gott kompisar!