M:

Valle väger 14 kilo nu!!!

Passa på att gissa hur stor han ska bli!

Det finns en "omröstning" härintill, där man kan gissa var han kommer att stanna i vikt som vuxen ...

(Bilden lånad från B&O vågar AB)

M:

H. har denna sommar köpt en stor, ful plastlåda som han

med en hel del irritation, monterat ihop och ställt ute,

intill husknuten.

Där lägger han   a l l a   s t o l s d y n o r   som hör till

utemöblerna.

När de inte kan ligga på utemöblerna.

När det inte är fint väder.

När det regnar.

Och det gör det.

Ofta.

Det dumma är att dynorna blir blöta i lådan också.

Därför att den läcker!

Och drar in tvestjärtar ...

Så då måste dynorna komma in i huset igen, för att torka.

Utställda på golvet i vardagsrummet, längs möblerna.

Bakom kompostgallret - i det rum där Valle inte får

komma in.

Och så, när dynorna äntligen är torra igen,

bär H. ut dem och lägger dem i plastlådan igen.

Och sedan ...  b l i r   d e   b l ö t a   i g e n.

Vid nästa regn.

Därför att den nya tejpningen av skarven inte hjälpte.

Så nu är dynorna inomhus igen.

Fuktiga och sorgliga.

Tillsammans med lågtryckshuvudvärken.

Det blir nog bättre när sommaren är slut!

M:

Tänk vad 4 veckor och lika många kilo, kan göra skillnad!

Både ansiktet och kroppen har vuxit och ändrat lite karaktär ....

Se här:

Undrar jag hur stor han är om ytterligare 4 veckor .... 

M:

Valles uppfödare tar kontakt lite då och då.

Skickar mail och bilder och ringer.

Det känns så BRA! Att de verkligen bryr sig om att deras små valpar har det bra i sina nya hem. Skönt för mig också, som nybliven hundägare (och flockledare) att få lite pepp och stöttning.

Stolta är de i alla fall.

Över att alla valparna är så fina.

Och det har de all rätt att vara!

Världens bästa blandisar blev de ju! 

(Bild från den virtuella floran.)

M:

Om det nu är äkta vallört, fodervallört eller uppländsk vallört ....

det vet jag inte.

Men i Valle Vagabond-land växer det mängder av vallört.

Som Valle gillar att nosa på (de äldre stora plantorna)

och äta (bladen av de alldeles nya).

Valle vill gå vall,

hela dagen all ... 

trallallallallall .... 

M:

Kallt, mörkt, regnigt och blåsigt.

Kan det verkligen komma något gott ur en sådan ogästvänlig augustidag? 

Jag fick lov att gå ut i trädgården och hämta in de två minsta balsaminerna (i de minsta krukorna) för att de inte skulle blåsa omkull. Och gissa vem som följde med in?

Titta noga: 

Magisk, eller hur? 

Jag släppte ut den genom fönstret, efter att jag fotograferat den.

(Ville ju inte att Valle skulle få syn på den och dansa upp på bänkar och bord.)

M:

Vår trädgård ser ut som ...

... om vi varit bortresta på semester i tre veckor. (Och inte längre så fin spm på bilden nedan.)

Och det beror på att vi inte hunnit eller kunnat rensa ogräs, ansa, klippa ...

Men idag sprang jag ut och skördade några vaxbönor till middagen.

Och så knipsade jag av salviakvistar, äppelmynta och fransk dragon. Jag la sedan ner kvistarna i olika äppelcidervinägerflaskor. (Bara en kvist i varje.) Så får det stå och dra i köksvärmen någon vecka eller två. Sedan åker flaskorna in i kylskåp eller kallskafferi. Och så har vi god vinäger till all vintermat.

M:

Nu ligger han här och snarkar ...

... den lille "grisen".

Valle har haft en tvåbent lekkamrat här idag. En tonårsgrabb som kört med "Sitt"-kommando och "Nej" och "Bra" och brottning och kel

och spring ...

Lite trissad blev han nog, men mest av allt jätteglad. Han får så mycket kärlek av alla den lille, att jag måste gripa in ibland och låta honom komma till ro och få sova sin skönhetssömn. 

Och så har han smitit långt utanför tomten idag. Men eftersom han var så duktig och kom tillbaka, gav H. honom godis när han kom hem. (H. passade på att ropa "Kom då Valle", när Valle var på hemväg och det gjorde han ju: Kom hem alltså. Så då klart att han skulle belönas.)