M:
Husse tog upp Valle i famnen och ställde sig på vågen.

Nu väger Vallevoffsingen 30, 5 kg!!

Vår lille blandrasvovve.

Och det är tio dagar kvar tills han blir 8 månader.

Hmmmmmmmm ....

Var ska det sluta?

Dags att lägga en ny röst på omröstningen här till höger kanske?

M:
Det är en kall dag idag.

Valle och jag har varit i skogen.

Han sprang och trippade på skarsnön och fick förstås vänta på mig som inte sprang ett enda steg, utan bara gick i min lugna takt.

Så kom vi in i den gamla skogen.

 

Där hade snön inte nått ned till marken.

 

Och det var det alldeles tyst och stilla och inbäddat i den frusna mossan.

 

Nästan som om vi vandrat in i en annan tid och snart skulle få se dåtidens timmerhuggare och ardennerhästar komma farande med fällda träd efter sig ...

 

 

 

 

Valle var lite dämpad.

Inte alls så yster.

Han kanske är trött efter alla reseupplevelser under julen.

Så gick vi vidare längs stigarna och såg solen igen.

 

Men den stod lågt, så vi fick lyfta blicken till trädtopparna.

 

Valle sprang glatt hemåt när vi nådde den vanliga vägen igen och njuter nu inomhus i vedspis- och kakelugnsvärmen.

 

Jag tar mig en kopp varmt kaffe och njuter jag med.

 

 

 

 

M:
Hemma igen märks skillnaden tydligt.

Nu lyfter han på benet vid varje träd i allén och där de gamla träden saknas, går det lika bra med att pinka in reviret mot orangea vägpinnar.

 

"Lille plutten" har visst blivit tonåring.

M:

Några ord till om nosgrimman ...
Jag tror att många förknippar nosgrimma med munkorg och aggressiva hundar. Men nosgrimman ska ju bara hjälpa till att "utsläcka ett beteende" = att hunden drar och rycker för att komma framåt.

 

Valle är inte aggressiv. Han är en glad hund som ÄLSKAR att få gå fram och hälsa på hundar och människor. Jag har ännu inte lyckats träna in att han ska stanna och vänta innan han får hälsa. Eller att han ska låta bli att hälsa och gå förbi. Så när Valle blir överlycklig av att se en granne eller en mötande hund, så DRAR han för att snabbt komma fram. Och eftersom han är så stark och jag inte orkar hålla emot nu när det är is på alla vägar, så prövar vi nosgrimman för att jag inte ska åka i backen, men främst för att helt bli av med Valles  beteende att dra.

Och då kan jag ju Valle och jag träna kontakt och att gå fint istället. Och det är ju väldigt roligt också, tycker Valle. Att jag klickar och han får godis när han gör "rätt".

Håll tummarna för att vi ska trivas bra med nya nosgrimman.

M:

Det är en fin tid nu.

Lika bra att göra det mysigt och ha roligt!

Så får det bli!

M:
Dis och dimma.

Jag eldar för att få upp värmen inomhus.

 

När jag var ute med Valle tidigare idag, och just hade släppt honom lös, kom hans kompis J. med matte gående långt bakom oss. Men Valle fick syn på dem! Oooops. Jag fick koppla honom igen, och sedan gick det ju INTE att komma framåt på ett normalt sätt på vägen. Valle gjorde ALLT som stod i hans makt, för att få mig att fatta att vi skulle stanna och vänta på J.

Till sist hann de ifatt oss, fastän jag försökte gå framåt med Valle kopplad .... Vi bestämde att de fick gå förbi oss och att vi skulle träffas lite längre fram vid en tom parkering, där vi kunde släppa hundarna lösa att leka.

 

Jag ska tala om att om man vill bli VARM, så ska man försöka gå med Valle vägen fram till ett ställe där J. väntar. Puuuuhhhhhhh.

 

Han drar. Jag stannar och väntar tills han slutar dra och tittar på mig. Vi går. Han drar, jag stannar ...  och så klart att det känns i mina armar och axlar och .... Han drar .... Jag ÅNGAR. Han drar ....

 

Till sist - efter ett otal gå framåt, vänd gå åt andra hållet, gå framåt stanna vänta, gå framåt , vänd .... - så kom vi fram till J. och hans matte som väntade på oss. Och när Valle satt sig vid min sida (och jag var HELT ut-mattad) fick han komma lös och leka med J.

 

ÄNTLIGEN! De sprang och jagade varandra varv på varv ....

 

Och jag UNDRAR när det ska ge resultat all denna träning då jag försöker få honom att inte dra.

M:

Igår kväll var jag på bokcirkel med mina goda vänner.

Kvinnor som vill samtala.

Kloka och varma.

I stearinljusens sken.

Vi hade ingen roman att diskutera denna gång, utan Erich Fromms Flykten från friheten. Det blev ett otroligt spännande samtal.

 

Valle var hemma med husse och husses syster.

I GODA händer.

 

Och idag har det varit ljust och varmt och gott att leva.

Med husses dotter på besök.

Jag känner mig tacksam för att få vädra mina tankar med andra och känna att livet pågår.

 

 

M:

I morse skulle jag egentligen ha klivit upp tidigt, för att hämta en resenär vid närmsta station. Men resenären är försenad. Och inte lite heller. Hon ska komma med tåg hit från Arlanda men hennes flyg från USA kommer förmodligen inte att landa förrän ikväll, istället för imorse. Lång resa som blir ännu längre för henne ...

 

Så jag fick sova ut imorse. Valle och jag har varit ute sedan en timme och fått ljusterapi. SOLEN skiner! Vi gick utmed vägen och rakt in i skogen. Bra! Vi lekte lite kurragömma ochjag blev på ganska bra humör. Nu sover Valle och jag har ätit.

Tror att det kan bli en bra dag det här.

Eller snarare: det ÄR bra!

Ha det gott alla ni andra också!