M:
I natt sov Valle som en stock och imorse var han TRÖTT. Inte ville han gå ut och kissa som han brukar, när H. var uppe och åt frukost före jobbet. Valle hälsade bara lugnt på H. och gick sedan och la sig igen.

 

Jag klev upp vid niotiden och då var Valle fortfarande trött. Jag fick locka med mig honom ut för att gå morgonpromenad. (Funderade över om valpkursen igår tagit knäcken på honom.) Fickan var full med torrfoder och Valle fick massor av "smaskigt" utmed vägen. All kontaktsökning belönades med glatt beröm och "godis".

Det blev en perfekt promenad för oss båda och när vi kom hem fick han det som var kvar av morgonmatsransonen i sin skål.

 

Efter en kort stund somnade han igen. Och sover fortfarande.

Lille Valle valp.

Helt slut efter gårdagens valpkurs.

M:

I alla inredningstidningar, veckotidningar, magasin och hundtidningar, brukar det se så hemtrevligt ut med en vacker eller gullig hund liggandes på en fäll, matta eller i en soffa ...

Foto: Getty Images (Hämtad från Aftonbladet)

Men det stämmer inte när man har valp!

Man kan ju bara inte låta valpen vara i hela huset och tugga sönder alla sladdar, kuddar, soffor, stolar, krukväxter, bord och mattor ....

Vårt hem ser inte alls ut likadant sedan det kom en valp i huset:

Kompostgaller för trappan och i dörrhålet in till vardagsrummet, ingen matta i hallen, skorna på hatthyllan och en smutsig tasshandduk hängandes framme. Tre mattor och dyna i kökssoffan borttagna i matrummet och vedkorgen upplockad på bänken.

 

Det blir liksom en annan hemkänsla - en ovan sådan.

(Kanske inte alldeles hemtrevlig ...)

 

Det är inte utan att jag längtar tills Valle kan "vara i möblerade rum" och vi alla slipper leva mellan galler.

 

(Tur att vi har långa ben ... ;-)

M:

När jag var ung mamma, hade jag aldrig hjälp av barnvakter. (Vi bodde inte i samma landsända som morföräldrar och farföräldrar heller, så de ingick inte alldeles naturligt i barnens vardag.)

 

Mina barn tillbringade visserligen stora delar av sina dagar på dagis och kanske var det därför som jag värdesatte att vara hemma med barnen på eftermiddagar, kvällar och helger.

 

Nu har tre av mina barn egna barn och jag är den som skulle kunna vara med barnbarnen oftare. Så att de unga arbetande vuxna fick lite ledigt ibland. Men, det händer inte så ofta. Eftersom jag är så trött ...

 

Och så har jag då skaffat en hundvalp, för att pigga upp mig.

Och då blir det ju ännu svårare att ta hand om barnbarnen, så länge han är valp ... men, som tur är går det framåt. Valle växer och lär sig mer och mer och förhoppningsvis blir jag piggare.

 

Men idag var det jag som fick be om hjälp att passa Valle.

Jag skulle in till stan och använda ett presentkort på massage, som jag fick för ett halvår sedan när jag fyllde jämnt.

Och eftersom det är en lång resa till stan och en lång tillbaka, måste jag ta med mig Valle i bilen.

 

TACK, kära älskade styvdotter, för att du tog paus i pluggandet och tog med dig Valle på promenad i det höstvackra vädret i parken!

 

Det är skönt att få en paus från ansvaret ibland.

M:

Nu ska Valle och jag åka till stan.

Får se hur det går. Valle är inte så stadsvan ....

M:

Definitivt höst.

Men jag gillar ju hösten. När det är klar luft och sol och gott humör.

Eller om det är disigt - att komma in, när elden sprakar.

Och helst ska GLÄDJEN sprudla ...

 

Jag får jobba på det, dennna mulna dag.

Tur att jag har Valle!!!

Han kommer och buffar på mig så kärvänligt med nosen.

M:

Det är roligt att se hur Valle växer.

Det sker språngvis - ena stunden i framkroppen,

andra stunden bak.

Inte alltid med balans i formen ...

Just nu har svansen blivit väldigt lång, med en krusidull på.

M:

Sååååå söt.

Och sååååå snäll.

Ibland ...

 

Varje framgångssaga börjar med mycket hårt arbete ...

Och jag vill ju så gärna att det ska bli framgång.

Att Valle ska bli en SNÄLL och TRYGG hund.

Att vår relation ska bli bra.

Och att jag ska bli en bra hundförare ...

 

Håhåjaja.

 

Jag stänger dörren och räknar till hundra, innan jag med trygg utstrålning (?!?) och stadig röst talar den lille hannen tillrätta.

Igen.

M:

Vi har varit ute nyss, Valle och jag. Och nu sitter jag med kaffe medan han sover nytvättad i korgen.

 

Jag hittade en gräsväg med ett stort djupt dike på ena sidan och ett stort vallfält på andra sidan. Jag tänkte att det skulle bli en bra väg att släppa Valle på och det gjorde jag när vi gått en tillräcklig sträcka från grusvägen vi kom gående på.

 

Valle blev bara aningen frågande och började "mucka" och hoppa och bita på mina ben, men så småningom förstod han att han fick gå och springa fri vid min sida (och framför mig och bakom mig.)

 

Det fungerade bra. Han kom sedan när jag tjoade och ropade och fick beröm och liten levergodis. Sedan fick han springa fri igen. Tre omgångar innan jag kopplade honom för att promenera hem.

 

Men på hemvägen kräktes han upp hela morgonmaten. Jag tror att det beror på att han käkar allt. Gräs lär ju vara ok, men leran? Vi bor ju på landet där jorden är lerig och han käkar och käkar ...

 

Googlade lite på valp och lera och hittade denna länk med kommentarer.

 

Finns det någon kunnig person som har något att tillägga?