Inlägg publicerade under kategorin Mattes tankar och funderingar

Av Valle Vagabond - 13 augusti 2008 08:00

M:

Ja, är det något man får träna sig i, när man har "blivit med valp", så är det TÅLAMOD. Man måste TÅLA att bli retad, uppvaktad, skojad med, buffad på, nafsad på, busad med .... och man måste ha MOD att vara tydlig, stark och konsekvent.

 

Och det ger mig reflektioner kring  hur jag är annars - mot närstående och vänner.


Är jag tillräckligt tydlig?


Talar jag om vad jag vill, var mina gränser går, hur jag vill ha det? Eller är jag "flexibel" och står ut med alla möjliga och omöjliga påfrestningar?

 

Som alltid, handlar det ju också om hur jag TÄNKER kring det jag upplever. Vilken inställning jag har till mig själv och mitt liv.

Hur svårt eller lätt jag gör det för mig själv.

 

Nu är det i alla fall en ny dag.

Valle och jag har varit ute en vända, vi har båda ätit frukost och nu sover han lugnt vid mina fötter. 

 

God morgon!


Av Valle Vagabond - 12 augusti 2008 10:21

M:

Det är lätt att jämföra situationen att skaffa valp, med hur det är att bli småbarnsförälder. Och ändå går det ju egentligen inte att jämföra, eftersom det är två helt skilda saker. (Jag kan ju inte vara med min hundbebis så som jag är med min människobebis. Och inte tvärtom heller.)

 

Och ändå finns där likheter.

Den nya situationen - ansvaret över en liten förhållandevis hjälplös individ - förändrar MIG.

Det nya "inkräktar" på mitt sätt att leva.

Givetvis TILLFÖR både en valp och en människobebis GLÄDJE och andra känslor till den som ska ansvara - matten, mamman, vårdnadhavaren.  

 

Jag ser likheterna när jag läser denna artikel i DN. Det handlar om att man innan man hamnar i den nya situationen, har förväntningar och bilder av hur man tror att det ska bli. Och så stämmer kanske inte verkligheten med dessa bilder. I artikeln läser jag:

 

- De ser framför sig hur de ska sitta i skuggan och amma, en liten lunch under parasoll med lilla fällbara barnvagnen intill. Där är det ju en och annan som blir besviken, framför allt om inte amningen funkar. För då blir det ju inte så där enkelt och härligt som man tänkt sig.

 

Livet blir - om man tar emot det - en UTVECKLING. Jag får hjälp att reflektera och utvecklas.

Just nu, tack vare Valle! 

Av Valle Vagabond - 10 augusti 2008 17:56

M:

Ja, inte blir det lugnt långa stunder ...

Nyduschad Valle sov bara en stund och sedan måste han ju ut och kissa.

Och jag trodde att han skulle bara ut och sedan vända. 

Men ....

... han tänkte inte alls som jag, utan passade på att sticka iväg i full galopp.

Ut till hästhagen hos grannen.

 

Och inte hörde han mitt "Hiiiiiit".

Som tur var kom hästarna till min hjälp, alla tre.

När de närmade sig den lille kaxige valpen ....

... då måste han springa hem igen.

 

Tack hästarna!!!! 

Av Valle Vagabond - 10 augusti 2008 13:59

M:

Han är så underbar!!!!!

Valle. Och jag bara älskar den lille busen. (Men ÄNDÅ kan jag bli så uppretad när han kör igång ...)

 

Igår när vi var ute på utflykt, var han som en dröm. Och egentligen är han ju det alltid - om jag bara orkar med att bemöta hans valpbus på rätt sätt. Utan att hetsa upp mig eller bli ledsen.

 

Jag förstår att allt sitter INNE I MIG.

Jag måste ta hand om mig själv, så att jag orkar.

Och i förmiddags sa jag till att jag MÅSTE få vara ensam en stund.

Utan H. och utan Valle.

Så jag gick ut i trädgårdslandet i två timmar och rensade ...

 

Sedan var orken och det goda humöret där igen!

Och jag blev bjuden på nyupptagna kokta morötter och rödbetor och sallad med rödlök till lunch.

 

God söndag! 



Av Valle Vagabond - 8 augusti 2008 19:04

M:

Livet är orättvist!

Här gör man ALLT för att göra livet roligt och tydligt och tryggt och bra för sin valp och .....

Vad får man tillbaka?

Jo: nafs & skäll!

 

Dumma Valle!

Dumma, dumma, dumma ....

(Nu orkar jag inte vara stor och stark längre.) 

 

Så här sitter jag och torkar tårarna framför datorn. 

Häpp, häpp!




Av Valle Vagabond - 7 augusti 2008 18:58

M:

Ja, vi har väl lite olika prioriteringar, skulle man kunna säga.

Valle och jag ...

Nyss tog vi en för Valle ny liten runda med en kort sväng upp i ett ängsområde vid skogskanten.


Han travade på glatt och kunde gå med lyft nos nästan hela turen. (Så klart fick han ju nosa där han ville då och då och bajsa och så också.) Inte kunde man ana att han bara är en liten bebishund, som han knatade på.


Framme vid ängen ville jag plocka en bukett vackra blåklockor att ta med hem och sätta i en vas. Det gjorde jag också - plockade buketten. Och så gick vi raskt hemåt utmed grusvägen. Jag sjöng och gnolade.


Men när vi kom förbi brevlådorna och in på vår "gata" kom Valle plötsligt på att han kunde vända nosen rakt ner i marken och tvärstanna. Lägga sig ned och titta på mig med de där hundögonen ... Och sedan hoppade han upp och nafsade ett rejält tag i min bukett.


Så kvar blev bara en liten sorglig historia att sätta i vasen ...

Så var det med den buketten.


Skira blåklockor som är nafsade i kanten - sådana har jag förresten drömt om tidigare. Som en bild av .... ja, det kan man undra över.





Av Valle Vagabond - 6 augusti 2008 14:25

M:

Sol igen. Och tack för det :-)

Nya blommor slår ut och humlorna trängs i samma blomma, för att få ut det allra göttaste av sommarens sötma. När gräset väl har torkat upp är det sannerligen dags för att gå runt med klipparen igen!

 

Vi har lekt kurragömma (HIT-leken) utomhus idag på förmiddagen och det är ju ännu roligare än att leka inne, tycker Valle. (Bra för att lära honom att komma när man ropar också.) Han kommer som ett skott och letar upp mig bakom buskar och i det höga ängsgräset. :-)

 

Han har blivit duktig på att sitta och vänta vid öppen dörr, när jag sätter på halsband och koppel. Han går inte ut förrän det är klart. Skönt! Det är så hoppfullt att han lär sig och att han vill lära sig.

 

Annars är det ju bitandet som fortfarande kommer igång ibland. När han blir frustrerad för att han inte förstår eller när han bara vill ha sin vilja igenom ... Kanske att han helt enkelt talar om att han vill leka mer, när jag tycker att det är färdiglekt. Eller att han talar om att han inte vill gå längre, när vi promenerar. Men oavsett hur det är, så FÅR han INTE bitas.

 

Hur lång tid tar det att lära en valp detta? 

 

Av Valle Vagabond - 5 augusti 2008 16:44

M:

Han ligger vid mina fötter och gnyr i drömmen.

Och fiser. (Vad har han stoppat i sig?)

 

Vi har lekt inne idag. Kurragömma - jag ropar "Valle - Hit!" och han hittar mig och får godis och beröm. "Sitt!" kan han också. Jag försöker få honom att gå över och mellan vedträn utlagda på trägolvet - för att han ska lära sig att lyfta tassar och sätta ned dem på rätt ställe - men han är mest nyfiken på var jag har godiset ...

 

Kan det var hundgodiset (köpt i djuraffären) som ger upphov till den icke alldeles angenäma lukten? 

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards