M:

Pippi la ju fötterna på kudden.

Här har vi gjort något liknande: flyttat skorna upp på hatthyllan. 

 ... Ba'af'attöhh ...  Ja. Ni fatta' va?!?!

M:

Ibland är jag stoltare än stolt och gladare än glad över min lille Valle.

Han är för det mesta en underbar valp att ta med sig bland folk

- glad och nyfiken och vänlig - och ofta också nöjd och fin hemma ...

utom när han är undersysselsatt ...

eller överstressad ...

eller valpbusig helt enkelt. 

Men nu har vi precis klippt alla klor utan problem och varit ute i regnet på promenad och lekt lite med en ny bitleksak i gummi och allt är nästan bra.

(Om man bortser från ett och annat bus med kuddarna i soffan.)

M:

Det regnar.

Och regnar.

Vi hade tända ljus vid frukosten och det kändes riktigt trivsamt.

Lilla solstrålen (barnbarnet) vaknade samtidigt med Valle imorse. Valle är försiktig med henne, som om han förstod att det bara går an att slicka och pussa och barnbarnet är så älsklig med Valle.

Jag har kelat mycket med Valle på morgonen och varit noga med att pipa och gå ifrån honom, när han använt tänderna.  Sedan har jag gått tillbaka till honom och kelat mer. Det har fungerat bra!

Jag känner mig HOPPFULL!!!!

Morning! 

M:

Som valpägare måste man ju ändra sitt sovmönster.

Nu har Valle bott och sovit hos oss i 17 nätter.

De första nätterna sov jag på en madrass på golvet bredvid hans korg, så att han skulle känna sig trygg i sitt nya hem. Då bar jag ut honom på gräsmattan utanför huset, så fort han vaknade på natten, så att han kunde kissa.

Sedan flyttade jag upp en trappa och la mig i min vanliga säng på nätterna, medan Valle fick sova ensam i sin korg. Det gick förvånansvärt bra! Han verkar hur trygg som helst på sin nya plats under trappan. Men, jag hör honom inte lika bra när jag sover uppe, även om dörren står öppen. Så då måste jag ställa väckarklockan för säkerhets skull, så att han får bäras ut och kissa på natten.

Till en början ställde jag klockan på två. Flyttade sedan fram till tre. Därpå fyra, några nätter senare. Och förra natten provade jag att ställa klockan så sent som fem.

Jag brukar ofta vakna en kvart innan klockan ringer och likadant blev det i natt. Kvart i fem bar jag ut "den lille" (numer ganska tunga) valpen och han kissade så det stod härliga till.

Valle är alltid lite sömnig och stillsam nattetid och vill inte springa eller ens gå själv särskilt långt. Men han kliver gärna ut och sätter sig i det höga gräset på sin älskade äng. Sedan vill han inte komma när jag kallar på honom, utan sitter där ute och väntar på att jag ska hämta honom.

(Annat är det dagtid. Då kör han race ...) 

Vi sov en stund till, var och en i sin säng och vid sextiden fick sedan H. ta sig en tur på nedervåningen och titta ut i trädgården en stund.

Klockan kvart i sju blev det morgon för mig på riktigt.

Då vill Valle ha sällskap.

H. fick sova och Valle och jag gick ut i sommarmorgonen.

Så tidigt räcker det för Valle att ligga på gården och njuta av den ännu inte så varma morgonsolen och lyssna på fåglar, kor, bilar och andra morgonljud.

Medan jag kan sitta ned och läsa tidningen.

(Särskilt bra går det förstås om han har en tuggleksak att sysselsätta sig med.)

M:

"Som att gunga sin själ i en hammock" sjöng Hansson de Wolfe United en gång. Jag gungar en stund i hängmattan och njuter av ljuset som silas genom grenverket ...

Och av ron som infinner sig.

Jag hämtar kraft och försätter mig i balans.

Det tar på krafterna att hämta hundvalp på grannens tomt, bli nafsad och småbiten på och sedan försöka kanalisera all Valles uppdämda energi (som nu vill ut, genom att hoppa upp i soffan och dra ner kuddar,) på en leksak eller ett tuggben tills att han blir lugn och kommer till ro igen. (!)

God sommarförmiddag! 

M:

Vädret är soligt.

Och jag är ganska solig - ovanligt solig.

Varm inombords och vänligt avspänd.

Tänker att Valle också känner det, för vi börjar bli mer självklara med varandra. Och alltigenom bekvämt vänliga. (Nästan - jag gillar inte när han biter mig i upphetsade ögonblick, men annars.) 

I eftermiddag ska jag få hem två av de böcker jag beställt om hundfostran och hundbeteende. Hoppas på att förstå mer och mer om varför hunden gör si och så. Det ska bli roligt!

M:

Tittar in på bloggen en kortis.

Här är det annars byggande med klossar och gungning som gäller ...

Inget är väl så härligt som att ha både barnbarn och hundvalp,

samtidigt.

Men det krävs två vuxna än så länge.

Eftersom H. och M. är ovana hundägare och varken hundvalp eller människovalp är vana vid varandra.

Som tur är har H (=Husse) semester nu och har inga större projekt på gång, så vi kan växla fokus - en leker med barnbarnet och en med Valle. Det går alldeles utmärkt en sådan vacker sommardag som idag.

Barnbarnet och jag plockade svarta vinbär och H. gräddade pannkakor så lunchen blev alldeles superb. Valle har varit glad och ganska lugn hittills. Han trivs bra i gröngräset i skuggan, men sover inomhus.

Just nu snarkar han .... 

M:

Livet består ju av förändringar.

Livet är föränderligt och ska så vara.

Vissa förändringar märks, men efter ett tag har det mesta återgått till den vanliga lunken.

Andra förändringar gör skillnad.

Verklig skillnad.

Att få barn, att skiljas, att mista en nära vän eller anhörig, att bli långvarigt sjuk, att bilda styvfamilj, att bli upp över öronen förälskad, att flytta långt, att förlora jobbet - det är förändringar som märks och gör skillnad. Det förändrar självbild, inställning, grundton och ibland ger det en möjlighet att utvecklas.

När man kommit en bit i livet, så har man kanske varit med om många sådana stora förändringar. Somligt självvalt annat är bara själva livets innehåll. Vissa förändringar har tagit hårt, urholkat själen, andra har tillfört något stort och vackert.

Nu har jag fått hund. Och det är en sådan genomgripande förändring, för min del. De senaste elva dygnen har jag sovit flera timmar mindre varje natt, än vad jag tidigare brukat, men ändå har energinivån höjts hos mig på något märkligt sätt.

Som om hunden givit mitt liv ett nytt innehåll och mig en ny uppgift.

Och då måste jag ju vakna!

Framtiden finns plötsligt.

Och jag är nyfiken igen.