M:

När promenaderna fungerar bra, som idag, så blir det ju roliga stunder för både oss och Valle. Idag var H. med också och vi kunde stå i varsin ände av en frusen åker och ropa HIT till Valle, som rusar med värsta spinn mellan oss. Det är en fröjd att se honom och han tycker verkligen att det är kul!

Och så lite lek med FOT och GÅ FOT och BACKA ...

... och HOPP OPP (på en bänk) och NER ....

 

Lagom är bäst och då blir alla glada och nöjda.

 

Inne har vi lekt med en tennisoll idag. Valle har försökt ta lyra och det har gått fint. Annars är det en lugn dag utan sensationer. Dammsugning och strykning och tvätt och matlagning har jag ägnat mig åt.

 

M:

Jag sov länge idag och tänkte, när jag äntligen kom ut med Valle, att idag ska jag prova att gå min 6 km-runda med Valle. Jag har inte gått den rundan sedan Valle flyttade in hos oss, eftersom han varit för liten för att gå så långt. Men idag blev det alltså av.

 

Vädret var mildare än igår och solen sken. Jag behövde inga broddar och tänkte att jag skulle prova att ha Valle i vanligt koppel (med hans halvstryphalsband). Långa sträckor gick det utmärkt! Valle stannade och satte sig när det kom en bil eller traktor och jag klickade och berömde med godis. Han gick vid min sida, drog lite - jag stannade - han kom tillbaka till min sida, eller gick strax före mig i slakt koppel. Och jag var nöjd och glad för min duktiga hund.

 

Men, så händer det något. (Som alltid med min buse.) Och Valle börjar hoppa och nafsa mig i handskarna och jackärmarna, eller stannar och vägrar gå vidare .... och jag har all möda i världen att få honom att sluta, att lugna sig. Det är jobbigt för mig med, för det gör ont när han biter och stark är han, så jag får koncentrera mig för att hålla honom, så att han inte blir helt uppvarvad.

 

Jag tror att det är ett gammalt småvalpsbeteende som poppar upp hos honom, när han blir osäker, trött eller inte vet vad han ska göra. Det kan dyka upp när vi ser hästar eller möter någon människa som han inte får hälsa på. Eller när vi går en väg där han inte gått förut. Eller när jag hindrat honom från något han mycket gärna ville (t ex att äta äckliga saker.) 

 

Jag fick sätta mig ner i diket med honom, några gånger, för att försöka lugna honom och vila, så att vi kunde gå vidare igen. Några omgångar bytte jag till nosgrimman, så att han inte skulle dra så förtvivlat, men då uppstår en kamp mellan oss om var hans nos ska befinna sig. - I vanligt läge i luften eller nosandes på marken, tycker jag. Nerkörd i snön för att försöka komma loss från grimman, tycker Valle. (Jag undrar jag hur det ska bli framöver, om han ska vänja sig snart vid nosgrimman, eller om vi får hitta på något annat.)

 

Två och en halv timme tog det att gå rundan och båda två var fullständigt uttröttade när vi kom hem.  Men, vi tog oss runt och jag lät Valle springa fritt på en frusen åker mot slutet av promenaden, för att det inte skulle bli för bedrövligt tråkigt. (Det är jobbigt att gå så långt i koppel för en snart 8 månaders unghund som heter Valle).

 

Ett jobbigt gympapass för kropp och själ.

Och tålamodsprövande!

Månntro om den här typen av träning ska ge resultat ...

PUHHHH!

 

M:

När man stultar kring på vägarna som en stel och skraj gammal tant, då är det inte så lätt att ha Valle framför sig i kopplet .... Även om det sitter broddar under skosulorna. (Jag har allt haft lite svårt att träna de sista dagarna. Med ont i rumpan efter fallet och den vanliga värken i armar och axlar och så rädslan för att halka igen ....)

 

Och Valle! Vet du vad? Såna här grymt hala dagar, önskar jag att du vore vuxen och lugn och färdiglydnadstränad.  Men, du är ju bara en gullig sju månadersvalp och du har ju så mycket vilja och bus i dig ännu ....Så är det.

 

Idag har vi tränat klickerträning med några mindre valpar.

I ett ridhus!

Gissa om Valle var taggad ....

.... på att rusa på de andra valparna.

Och på att snusa efter alla spännande hästlukter i sanden.

 

Jag trodde ett tag att han glömt ALLT vi har tränat. Men till sist, så fungerade lite fot-träning i alla fall.

 

Men sedan var vi totalt slutkörda - både Valle och jag.

Håhåjaja.

Nu vilar vi och har en skön och lugn kväll!

M:

Har inte hunnit med riktigt att besöka alla bloggar som jag brukar .... och att svara på alla kommentarer här på bloggen. Men så får det vara ibland. Man kan inte hinna allt.

Idag var Valle och jag ute på långpromenad i solskenet hemma. Och jag kunde släppa honom fri så att han fick sträcka ut igen. (Det gick ju inte alls i stan där vi var på besök i helgen.) Skönt för Valle.

Måste bara berätta vad som hände när en bil kom bakom oss på grusvägen. Jag ropade på Valle (som gick före mig) och han kom så att jag kunde koppla honom. Och bilen närmade sig och stannade alldeles intill oss. Valle satt vid min sida. Så öppnades bildörren och en man sa: "Man blir ja alldeles som tokig efter småbarn och hundar när man är gammal". Så gulligt! Jag lät Valle hälsa på mannen som satt inne i bilen med bältet på. Och sedan åkte han iväg. Valle viftade på svansen och var glad och jag kunde släppa honom igen.

 

Som tur var fungerade två inkallningar till jättebra också. Det behövdes när det för ovanlighetens skull kom en promenerande kvinna som såg lite hundrädd ut och därpå en granne med hund.

Stolt som en tupp blir jag, att han faktiskt kommer när jag ropar.

 

Sedan har vi tränat gå fot och backa och ligg och kryp. 

 

God natt alla hundar och mattar och hussar och andra!

M:
Det här med att träna hund, är roligt.

Men vissa dagar går det inte lika bra, så då är det bara att backa i kraven. För förmodligen beror det på att jag i min iver, ibland går för fort fram.

 

På träningslistan står nu:

• Sitt, sitt fot, sitt kvar -  stanna, sitt vackert
• Ligg, ligg  kvar - stanna
• Stå, stå kvar - stanna
• Gå med slakt koppel
• Gå fot
  
• Backa
  
• Snurra, snurra två gånger
• Vänta / Var-så-god!
• Vacker tass
  
• High five
• Tass på musmatta
• Nos på post-it-lapp
• Nos på targetpinne
  

 

Och så det senaste som vi börjat träna:

• Kryp
  

 

Valle tycker att det är jätteroligt. Han kan ju alltsammans .... (;-)

Men det finns mycket som jag måste lära mig att forma så att det blir bättre och framförallt så att det säkert sitter. (Där har jag att göra!)

 

Något som jag definitivt inte klurat ut hur det ska sitta säkert, är att få honom att INTE dra och rusa fram med viftande svans så fort det kommer någon människa eller hund.

 

Håhåjaja.

Det är roligt att träna (och fostra) hund.

 

 

M. tränar mycket med mig nu.

Men mest enkla saker som att jag ska gå fot och inte dra.

Och "stanna".

Jag tycker att det skulle vara roligare om jag fick lära mig mer konster.

Vad sägs om det här till exempel:

Vi har varit i skogen idag.

Och samsats med killar som körde cross, på ett ställe där inga jägare syntes till.

Vi valpar och våra mattar skulle lära oss det där med spår.

Matte la ett spår och jag fick nosa upp och följa spåret.

Det var riktigt roligt!

Särskilt som mitt spår ledde fram till matskålen med mitt morgonmål. Tänk att jag nosade upp maten mitt i skogen, va!

Här kan vi snacka om BINGO!!!!

Men när jag skulle gå andra gången i ett nytt spår, var det lite svårare. Antagligen var det någon annan som gått där alldeles innan.... det tog lite tid nämligen, innan jag hittade fram. Och då hittade jag EN SKÄR GRIS, som jag fick leka med. Inte så dumt!

Konstigt nog ville min M. inte släppa mig lös en endaste gång i skogen. Bara för att det var så många andra hundar där. Synd! Annars hade vi kunnat busa och leka och jaga varandra. Men, det fick gå så här också.

Matte såg rätt mör ut efter fyra timmar i skogen ...

och när jag kom hem gäspade jag också och gick direkt och la mig!

SOva, sova, sooooooooova!!!!

M:

En lång promenad blev det i alla fall idag, sedan det slutat regna.

Jag tog med mig cykeln och ledde den en bit, för att Valle skulle vänja sig vid att det är naturligt för människor att gå omkring med en cykel. Och en lång stund orkade han ha uppmärksamheten på mig och gå fint i koppel, bredvid. 

 

Sedan var det dags att parkera cykeln vid vägkanten, så att vi kunde gå lite friare och Valle fick springa lös, som han brukar få. Vi tränade att gå zick-zack (under mina ben) när han var fri. Det klarade han galant. Lite inkallningar som vanligt och Följa John.

 

Hemma tränade vi Sitt, Ligg och så kombinerade vi det med Stanna. Det funkade bra! Jag kan gå bakåt flera steg och komma tillbaka och han ligger eller sitter kvar och väntar på belöningen.

 

Det har varit marknad i närmsta centralort, så jag passade på att promenera med Valle utmed den största gatan, som miljöträning. Vi gick inte in på marknadsområdet - det är för svårt än så länge för Valle valp - men längs gatan kom det många spännande vuxna, barn, barnvagnar, godispåsar, hundar, cyklar, bilar .... Det blev en bra träning att inte stanna och lukta på allt och hälsa på alla.

 

Och ute på en av de kortare promenaderna, hemma i byn, lyckades han hälsa fint på två människor, utan att hoppa upp och efter att han hälsat satte han sig intill mig. Wow!

Klick & godis!

 

Det är skönt att slippa kasta påsar med skrammel i (som de gör på Go'kvälls hundskola i SVT) för att skrämma hunden till att lyda. Passar mig bättre att jobba med att belöna för bra beteende i stället.

Hoppas på att det ska fungera lika bra fortsättningsvis.