Jag har lekt i snön nere vid den frusna ån och dammen.

I tidningen stod det idag att man måste aktivera hundarna, så att de inte fryser när de är ute. Jag är bra på att aktivera mig och röra på mig tycker min M. och H. Det är inte så ofta som jag står still frivilligt. Men M. verkar inte ha läst tidningen hon, för hon vill hela tiden träna på "Stanna" när jag går med henne i koppel.   

Och när vi stannat ska jag vänta på att hon säger "Nu går vi". OK, det kan vi väl göra ibland.

Men bäst är det ju när jag får springa lös i det vita vackra ....

Tack kompisar, för alla nyårshälsningar. Ja, jag ser i kommentarerna att ni undrar om vi är friska nu, jag och mina människor. Jo, tack.

Bättre och bättre blir det.

Men jag får ju ha tålamod med H. och M.

Fjäska med handkyssar för att de ska masa sig upp ur soffan ....

Och försäkra mig om att de klär på sig ordentligt, så att jag ÄNTLIGEN får komma ut och leka i den hÄäääÄrrrrliga snön!

Jippi!

Man kan alltid välja - om man vill vara pessimist eller optimist.

Igår kväll var det -22 grader i Valleland. När M. och jag gick ut mitt på dagen idag, var det -20. Det blir varmare!   

M. eldar inne, så att det ryker i båda skorstenarna.

- Titta M., jag har is i skägget nu!

OK. Det  Ä R  kallt. Men jag vandrar som vanligt vägen vidare.

Är man Vagabond så är man.

Jag SPRINGER till och med, snabbare än vinden, som ett streck -

mot varmare och bättre tider.  

M. och jag önskar er alla bloggvänner och läsare:

Gott nytt år 2010!

Har just varit ute och kissat lite. Och käkat snö.

Nu är det kallt.

-18,5 grader.

Måste värma upp mig igen.

Tur att M. eldat i spisarna inne.

M. och jag har varit ute och åkt spark. (Ja, alltså M. sparkar och jag travar bredvid.) Bra före idag. Men M. är konstig. Hon har plötsligt slutat prata. Fast jag förstår henne ju bra ändå. Hon dricker te och tuggar kryddnejlikor och ingefärabitar. Hörde nåt hon mumlade, med en konstig raspig basröst till H. i natt, om att hon fått värk i halsen. Jaha. Det går väl över, ett tu tre, kan jag tro.

När vi kommit hem med sparken, såg vi tiken L. och hennes matte. Vi hundar lekte en stund, men båda mattarna kraxade bara några artighetsfraser och var tysta sedan. Verkar vara poppis det där - att vara sjuk. Vad ska det vara bra för? Nu när vintern är som allra vackrast med sol och snö.

Idag snöar det. Och snöar. Och snöar.

M. har ingen feber längre, så hon och jag har pulsat i snön i skogen. Och matat fåglarna, skottat och hämtat ved. Och promenerat på snöiga vägar. Och mött min kompis J. och hans matte - så då fick jag mig en rejäl lekstund ute med J. Och så har vi skottat igen. Och nu har H. kommit hem från jobbet, trött och matt. Men han har i alla fall slutat kräkas. Så nu är ju nästan allt som vanligt igen. Trevlig kväll på er alla därute.

Nu har de åkt - alla gästerna.   

Och kvar är en magsjuk H. och en M. med feber och illamående. Och så jag, Valle. Det har varit ett väldigt hallå om vem som har kräkts här. Barn och barnbarn har hållt på. Och så H. Undrar jag om de kräks bara för att sympatikräkas med mig? (Jag fick ju mitt kräkäventyr dan före dan jag.)

Jobbigt!