M:s föräldrar är på besök i Vallehuset.

Här är dom. Men jag tycker nog att de kunde leka mer med mig och inte bara sitta och titta på skidåkare i tv!

Det luktar gott i Vallehuset när dom är här. Massor med god mat lagas ...

Och idag kom det tomtar på besök också. Dom skulle visst sälja godis till M. och H. Jag gav dom en stor puss var, jag. Söttomtarna.

Fina tjejer va? 

Tjohooo .... 

Här tränger jag ner min kompis J. i diket. Men han syns ju nästan inte i, när marken blivit frostvit.

Titta noga, så ser ni honom i diket! Vi letar vatten där det inte är is ...

Inne i skogen är det grönt i alla fall. Då syns vi bra båda två.

Vi hade som vanligt jättekul med varandra. Men min M. gnyr för att hennes pekfinger gör ont. Det var visst nåt med att jag drog lite för hårt så att kopplet ryckte till på hennes finger ....

Shit happens!

Sorry, M.       

Undrade just i morse, vad denna dag skulle ha att bjuda.

Jag tog med mig min M. ut strax före lunch.

Oj, vad glad hon blev idag, min lilla M. Ni skulle ha sett henne. Hon tog med sig kameran och allt. Bara för att solen sken och för att det kommit lite vitt på marken.

Vi gick iväg till skogen. Där luktade det spännande bland de frusna löven. Snön låg kvar på marken här också, men när vi kom in en bit i skogen, var det grönt.

Jag hittade blodpuddingsbitar här och var uppe på stenarna, och det smakade riktigt gott.

På vägen hem fick jag syn på stora traktorer på åkrarna.

De spred något slaskigt som luktade väldigt spännande ...

Jag blev så klart nyfiken, men min M. tyckte att jag skulle hålla mig på vägen och inte ge mig ut i kladdiga åkern. - Ok. Jag hör vad du säger, M.

Men nu har jag fått korn på något riktigt intressant ... - Jag har inte tid att lyssna på dig just nu, M.

- Du får vänta lite ...

Hehe .... Jag förivrade mig visst en smula. Sprang ut på åkern i alla fall och rullade runt av doftglädje ...

Min M. skulle absolut bestämma att det blev duschdags med schampo när vi kom hem. Ok då! Visst! Inte mig emot.

Fastän jag visar min M. hur hon ska gå på stigen i skogen, så villar hon bort sig hela tiden. Jag får vända och leta och hämta henne. Och då har hon satt sig bakom en sten eller intill en gran. Min lilla bångstyriga M. Om jag kunde förstå varför det är så svårt att gå framåt bara. Och följa stigen.

När M. och jag blir lite äldre, så ska vi nog bli så här duktiga vi med:

George Richards & Hummel at Dachshund Speciality 2009 from John Richards on Vimeo.

Torsdag igen - och jag har sprungit med min kompis J.

   På vägen. I skogen. På träningsplanen.

   På åkern ...

Och så busade vi och drack vatten i diket där J. också passade på att bada. (Han gillar att bada nämligen, vilket inte jag är lika förtjust i.)

Vi sprang och sprang och M. gick bara sakta som vanligt. Men vem blev tröttast tror ni? Jo, M. Hon somnade på soffan efter promenaden och ville inte kliva upp förrän efter flera timmar. Fast det gjorde inte så mycket. Jag sov jag med.

Idag kände jag mig lite ovårdad, så jag bad min M. att pyssla om mig och snygga till mig. Riktigt skönt faktiskt. Hon borstade först tänderna på mig, klippte sedan mina klor, ansade håret mellan mina trampdynor och smorde in trampdynorna. (Jag lyfter bara på en tass i taget, så fixar hon allt åt mig utan att jag behöver förklara nånting.)

Sedan gick vi ut i det trista, blöta novembergrå vädret ...

Jag hittade några köttbullsbitar i skogen.

Skuttade snabbt iväg på mina nyvårdade tassar (så snabbt att M. inte kunde få någon skärpa i bilderna.)

Och väntade på att hon skulle hinna ifatt mig.

Gäsp ....

Jag vaknade och sträckte på mig som vanligt när min M. kom hem efter lunchen. Hon kliade mig så skönt på magen och efter en liten stund, när hon bytt om och fyllt jackfickan med köttbullsbitar, gick vi ut. OJ, vad det regnade. Och regnade. Och regnade.

Vi gick till skogen där jag kan gå lös och idag lekte vi inget alls. Ingen kurragömma och inget sök. Vi bara strosade var och en för sig och så tittade vi på varandra då och då förstås.

När vi kom ut ur skogen och skulle ta vägen hem, hittade M. på att jag skulle gå fot med henne utan koppel. Tur att hon hade många köttbullsbitar kvar! Jag gick jättefint hela vägen hem och satt snällt och väntade när hon hämtade posten också. Det är lätt att göra min M. nöjd och stolt!

Nu har hon tänt i vedspisen och jag ska krypa ihop och sova igen.

Vi hörs!