Idag har jag gått med nosen högt upp i vädret. Det blåser i Valleland och min M. undrar vad det är jag vädrar. Som om jag skulle berätta såna hemlisar för henne! Nänä. Det behåller jag för mig själv. Hon vägrar ta av sig kopplet när jag vädrar sådär. (Hon tror att jag ska hitta ett rådjur eller en katt.)

Som tur var ändrade hon sig på hemvägen av vår långpromenad och lät sina armar svänga utmed sidorna utan koppel. Då hade jag slutat vädra i luften och kunde istället strosa omkring och läsa alla "pee-mail" längs vägkanten. Det är skönt att vara fri en stund. Och hon vet ju att jag kommer när hon vill koppla på sig i mitt halsband igen.

Tack för det min lilla M.

Vi var hos M:s barnbarn igår. (Hos två av sex barnbarn.) H. och M. skulle vara barnvakter och jag fick följa med. Men eftersom det finns allergiker som bor i det huset, så skulle jag stanna i tvättstugan. (!)

Hur trist som helst! Och orättvist!!!

Som tur var kom en av människovalparna och hälsade på mig.

Han ville till och med kolla att jag hade det bra inne i min bur!

Jag viskade i hans öra att jag var glad för att han är så omtänksam!

Och så fick han hänga lite med (på) mig.

Det blev en rätt så mysig dag faktiskt.

Längesen jag hörde av mig, men det beror bara på M. (Inte mitt fel inte.) Hon har varit så hängig på sistone. Idag tog vi alla fall med henne ut, J. och jag. Och nog tyckte jag att hon hängde med i kopplet.

Fast J. och jag ville ju hellre slippa våra koppel. Och det fick vi också.

Vi kollade gemensamt en mystisk hög som någon tappat rakt på vägen ... Konstigt.

Vi lämnar våra högar i diket vi.

Och så sprang vi förstås och jagade varandra och busade lite förstås. Och sedan var det härligt i skogen!

Oj vad vi sprang!!!

Här kan ni förresten se oss på film också:

Klicka på rutan så börjar vi röra på oss.

Jag är mest inne idag.

H. har blivit bättre i sin förkylning, så jag har tagit med mig honom ut några gånger.

Men nu är M. trött och hängig.   

Jag får hoppa upp i hennes knä och gosa lite med henne. (Halva jag får plats.)

Idag fyller jag 1 1/2 år minsann. Jag har ju blivit en rätt så "stor" hund på många sätt. Lite mer mogen, lite bättre förstånd ..... Och tyngre!

Bara muskler förstås. H. vägde mig idag och nu är jag uppe i 39 kilo! Ganska imponerande, eller hur? Och så mäter jag 65 cm i mankhöjd. Jooorå-så-att ...

Annars har dagen bara utfallit till belåtenhet. Jag har busat med min hundkompis J. på vår skogspromenad. Efter våra springturer på åkrar och i skogen, är det skönt att vila. 

Här ligger jag och njuter när H. kliar mig på bröstet.

Ahhhhhhh.

So long!

Min M. och H. skrattar åt Toraviolas kommentarer på förra inlägget. Om att jag skulle vara kraftfull ... Jo. Så är det ju.   

Snäll är jag ju så klart. Och världens sötaste hund men med världens mesta vilja. Och KRAFT!

När M. filmade mig i skogen idag, stängde hon av kameran JUST INNAN JAG SKULLE FÅ MIN BELÖNING! Så den köttbullen fick ni aldrig se. Men här kan ni titta på mig när jag kommer springande till M. som ett skott.

(Klicka på bilden så rullar filmen.)

Novemberdagar kan ju vara alldeles väldigt tråkiga. Grå, mörka, blöta och 

t r i s t a.  Men denna novemberdag har faktiskt varit helt okej. H. är fortfarande sjuk och hängig, men M. hängde med mig ut i solskenet.

Jag visade min M. att de håller på att bygga ett hus på åkern bakom diket. Än så länge ligger det bara ett blått täcke över marken, men jag har hört att det snart ska stå ett alldeles färdigt hus precis där.

Jag tog med mig min M. till skogen, där jag kunde släppa lös henne från mitt koppel. Hon njöt i skogen, precis som jag. Hon tog genast fram kameran och fotade skogen som badade i disigt solljus.

Jag kollade hur det luktade överallt och hittade faktiskt också köttbullar.

Trevligt!